Och det är många olika känslor i rörelse nu när jag återvänt. Jag vet inte om det är pga att man flyger, men det känns som om någon ryckt upp mig från foten av Mt Meru och släppt ner mig mitt i vintriga kalla Sverige. Kort sagt, det känns väldigt konstigt och lite overkligt att vara tillbaka.
Att lämna alla mina barn på Econef för att åka till flygplatsen är det svåraste jag någonsin gjort, och jag misstänker att det är något av det svåraste jag någonsin kommer att behöva göra. Barnen grät, Caroline var gråtfärdig och jag GRÄT floder. Spenderade även dem två första timmarna på flyget som en hulkande oigenkännlig hög.
Att säga hej då är aldrig en lätt sak, men jag lämnade ändå Afrika med vetskapen om att jag kommer att återvända.
För att nöta än lite mer på en kliché så måste jag erkänna att det är något visst med Afrika, närmare bestämt Tanzania. Detta annorlunda men ändå varma och nästintill förtrollande land har en tendens att gräva sig in i ens medvetande och nagla sig fast där. Så mycket som jag vunnit av min tid i Tanzania inte bara lärdomar för livet om andra kulturer och alla de stora problem som existerar i u-länder, utan jag har även blivit del av en andra familj. Bestående av 11 vildingar och en varm men ändå mycket afrikansk kvinna. Sist men inte minst så har jag lärt mig mycket om mig själv och min egen kapacitet.
Att i en text sammanfatta alla de tankar och teorier som kommit upp under dessa fyra månader skulle kräva mycket arbete, främst för att lyckas nysta upp det virrvarr av vitt spridda trådar som mitt minne just nu består av. Men jag tänkte ändå ge mig på ett försök till en liten sammanfattning, om det nu får kallas det.
Ett land som Tanzania har många direkta problem korruptionen är mycket hög, spridningen av HIV/Aids ökar ständigt, fattigdomen är både hög och vitt utspridd över hela landet. Alla dessa problem kan ledas till ett och samma grundproblem, avsaknad av/bristfällig utbildning.
Det finns ingen snabb och koncist lösning på landets problem resultat går enbart att se efter flera år om inte årtionden. Landet har hamnat i en ond cirkel, ett outbildat folk väljer/nöjer sig med en bristfällig regering, en regering som lider av mycket hög korruption där det ekonomiska stöd som landet mottar från andra länder och hjälporganisationer försvinner direkt ner i tjänstemännens fickor. Samma parti har varit vid makten sedan 60-talet vilket har skapat en frustration och känsla av maktlöshet bland folket.
Något som man slås av är hur lite som ändå krävs för att hålla en människa vid liv, kanske är det just detta som skapat den lathet och brist på ambition som är så utbredd i Tanzania.
Spridningen av HIV/Aids, den undermåliga kvinnosynen och kvinnlig omskärning/könsstympning grundar som mycket annat i okunskap. Brist på kunskap om hur man skyddar sig och vilka effekter sjukdomen har. En hörsägen som är vitt utspridd bland folket är att kondomer inte skulle ge skydd mot HIV/Aids.
Kvinnor skulle ha det bättre ställt om de på rätt sätt blir upplysta om sitt egenvärde och sina rättigheter, äldre generationer kan redan ses som uträknade, men att införa utbildning i kvinnorätt i grundskolor och gymnasieskolor skulle göra skillnad i längden. Detta även om kvinnlig omskärning/könsstympning, att tidigt börja undervisa barn om de avkyvärda effekter detta har skulle kunna avskräcka unga kvinnor och män från att bära vidare denna hemska tradition till kommande generationer. Ingreppet berövar inte bara kvinnor njutning utan det utgör även en stor hälsofara, många kvinnor förblöder både under ingreppet och under förlossning. Detta bidrar även till den ökade spridningen av HIV/Aids.
Allt detta är inga idéer jag är ensam om att ha och inte tror jag heller att jag som ensam individ skulle kunna ändra mycket om ens något. Men förhoppningsvis så ansluter sig mitt utrop till andras och skapar en större enhet av en samlad åsikt, som förhoppningsvis någon gång i framtiden växer sig tillräckligt stark och slagkraftig att den finner sitt syfte.
Som ett avslut så vill jag säga att detta äventyr jag varit med om varit otroligt givande, och jag hoppas att jag med mina ord kan inspirera andra till att våga. Du gör inte bara något för andra utan du hjälper även dig själv en bit på vägen i din egna personliga utveckling och du skapar dig ett större perspektiv på vad vår värld egentligen består av.
Vill skicka några varma tankar till alla som följt mig och framförallt stöttat Caroline och alla mina underbara barn, ni är änglar!
Caroline och alla barnen framför huset
Lek och skojdag på Ngurdoto
Jackson
Lunch vid det nya bordet!
Jacklin
Nemusa
Niara
Naomi
FJ
Selina
Bild på Mt Meru från barnhemstaket
