Utställning
Nu var det väldigt länge sedan jag skrev här och det har snart gått ett helt år sedan jag kom hem till Sverige efter mitt stora äventyr i Tanzania. Men det är inte lika länge sedan jag var där då jag spenderade tre veckor i Jua-Cali under sommaren. Jag är otroligt glad att jag kunde införliva det löfte jag gav om att komma tillbaka.
Mycket har hänt sedan jag var borta, det nya köket och de nya toaletterna är färdigställda och en utbyggnad med hela tre nya sovrum står klar. Den nya utbyggnaden har gjort så att alla 12 inte längre behöver sova i ett litet rum. Nu sover Faraja, Rajabu, Nixon och Brian i ett rum(de äldre pojkarna), Selina, Frida, Jacklin, Brenda och Husna delar på ett rum och Naomi, Jackson, Nemusa och Mama Goudi har ett eget rum. Dem nya sovrummen är rymliga och ljusa, så dem har fönster. Barnen stormtrivs!
Nog om det materiella, det jag var allra gladast över att se(och höra) var hur mycket barnens engelska hade förbättrats. Alla barnen försöker verkligen att tala engelska, dem prövar ständigt nya ord, frågar om vad olika saker heter och övar ständigt att prata då de leker. Att undervisa barn i ett nytt språk är en sak, men det som krävs är att de själva har en vilja och en tro till sig själva i att tala och öva språket. Att se dem "hitta ord" och verkligen visa en tilltro till sin egen kapacitet var helt fantastiskt!
Strax efter att jag lämnat Tanzania i december förra året kom två svenska arkiteter på besök, Frida Öster och Carolina Wikström. Dem har via Charlotte fått upp ögonen för ECONEF och skapade som sitt examensarbete ett nytt center åt ECONEF. Då dem var där i januari mätte dem den biten land som Caroline äger och de skaffade även information om arbetskraft, material osv.
Detta fantastiska projekt har dem fortsatt jobba på sen dess under namnet på deras arkitektkontor, Asante, och de arbetar idag hela 40 % med enbart ECONEFs nya center.
Deras grundidé är att skapa ett självförsörjande eko-vänligt center som inkluderar en skola, barnhem, hur för anställda och volontärer samt djurhållning och odlingar. För mig som dem vanliga gemene man ser alla dessa planer och ritningar fantastiska ut. Husen och området är otroligt välplanerat och inkorporerar såväl platser där barn kan vara just barn och helt kravlöst leka och skoja som mer avskilda platser för lugn ensamtid och inlärning.
Under just denna helg i september , tors 15e - sön 18e, hålls en utsällning på Vulcanusg 15 i Stockholm där man har chans att höra Frida och Carolina berätta om projektet och se ritningar, bilder och modeller av det nya centret.
På plats kan man även köpa vackra afrikanska smycken, afrikansk konst, lyssna till fantastisk afrikansk musik samt handla dricka och fika. Eventet i sig hålls just för att visa upp det fantastiska center som kommer att bli det nya ECONEF och även för att få upp folks intresse för att bli delaktiga i detta nu innan det officiella startskottet går. Alla pengar som utsällningn kommer att generera går oavkortat till bygget av det nya centret.
Det finns mycket glädje i det jag skriver och tidigare skrivit och jag vill nu ta en stund för att belysa vad som i slutändan ligger till grund för projekt som dessa. När man vill hjälpa de som har det sämre ställt görs det givetvis med materiella medel, det vi kommer att göra med det nya centret är fysiskt då vi bygger upp och expanderar en verksamhet med hjälp av nya byggnader och infrastruktur. Det nya centret kommer att göra otroligt mycket för ECONEF för organisation men framförallt för alla de barn som i framtiden kommer att vara organisationens hjärta och livskraft. Byggnaderna i sig kommer att göra mycket, men de möjligheter byggnaderna symboliserar är gränslösa.
De som har spenderat en längre tid i Tanzania kan bekräfta att den hopplöshet som existerar där inte går att ta miste på. Ambition är en bristvara och de flesta ser idéer om framgång som dödfödda innan de ens kommit att se dagens ljus. Vi kan ge en annan människa mycket, men ambition och drömmar är något som människan måste skapa inom sig själv.
Vad man kan se i barn världen över är detsamma på alla kontinenter, det gror något inom dem. Det finns en vilja, en strävan. Vad vi ger våra barn på ECONEF med det nya centret är en grogrund där de själva kan odla sina ambitioner och skapa sina drömmar. Om man skulle kunna definiera hopp som något fysiskt så skulle dessa byggnader passa in på beskrivningen.
Det blev många stora ord, men jag hoppas att jag lyckats förmedla vad jag anser är det allra viktigaste elementet i detta projekt. Det faktum att vi inte bara bygger hus, utn en framtid åt några fantastiska barn!
Nedan finner ni en länk till inbjudan med mer info om tider osv.
Baadaye
En vecka i kylan.
I skrivande stund är det nästan på klockslaget exakt en vecka sedan jag kom tillbaka till Sverige.
Och det är många olika känslor i rörelse nu när jag återvänt. Jag vet inte om det är pga att man flyger, men det känns som om någon ryckt upp mig från foten av Mt Meru och släppt ner mig mitt i vintriga kalla Sverige. Kort sagt, det känns väldigt konstigt och lite overkligt att vara tillbaka.
Att lämna alla mina barn på Econef för att åka till flygplatsen är det svåraste jag någonsin gjort, och jag misstänker att det är något av det svåraste jag någonsin kommer att behöva göra. Barnen grät, Caroline var gråtfärdig och jag GRÄT floder. Spenderade även dem två första timmarna på flyget som en hulkande oigenkännlig hög.
Att säga hej då är aldrig en lätt sak, men jag lämnade ändå Afrika med vetskapen om att jag kommer att återvända.
För att nöta än lite mer på en kliché så måste jag erkänna att det är något visst med Afrika, närmare bestämt Tanzania. Detta annorlunda men ändå varma och nästintill förtrollande land har en tendens att gräva sig in i ens medvetande och nagla sig fast där. Så mycket som jag vunnit av min tid i Tanzania inte bara lärdomar för livet om andra kulturer och alla de stora problem som existerar i u-länder, utan jag har även blivit del av en andra familj. Bestående av 11 vildingar och en varm men ändå mycket afrikansk kvinna. Sist men inte minst så har jag lärt mig mycket om mig själv och min egen kapacitet.
Att i en text sammanfatta alla de tankar och teorier som kommit upp under dessa fyra månader skulle kräva mycket arbete, främst för att lyckas nysta upp det virrvarr av vitt spridda trådar som mitt minne just nu består av. Men jag tänkte ändå ge mig på ett försök till en liten sammanfattning, om det nu får kallas det.
Ett land som Tanzania har många direkta problem korruptionen är mycket hög, spridningen av HIV/Aids ökar ständigt, fattigdomen är både hög och vitt utspridd över hela landet. Alla dessa problem kan ledas till ett och samma grundproblem, avsaknad av/bristfällig utbildning.
Det finns ingen snabb och koncist lösning på landets problem resultat går enbart att se efter flera år om inte årtionden. Landet har hamnat i en ond cirkel, ett outbildat folk väljer/nöjer sig med en bristfällig regering, en regering som lider av mycket hög korruption där det ekonomiska stöd som landet mottar från andra länder och hjälporganisationer försvinner direkt ner i tjänstemännens fickor. Samma parti har varit vid makten sedan 60-talet vilket har skapat en frustration och känsla av maktlöshet bland folket.
Något som man slås av är hur lite som ändå krävs för att hålla en människa vid liv, kanske är det just detta som skapat den lathet och brist på ambition som är så utbredd i Tanzania.
Spridningen av HIV/Aids, den undermåliga kvinnosynen och kvinnlig omskärning/könsstympning grundar som mycket annat i okunskap. Brist på kunskap om hur man skyddar sig och vilka effekter sjukdomen har. En hörsägen som är vitt utspridd bland folket är att kondomer inte skulle ge skydd mot HIV/Aids.
Kvinnor skulle ha det bättre ställt om de på rätt sätt blir upplysta om sitt egenvärde och sina rättigheter, äldre generationer kan redan ses som uträknade, men att införa utbildning i kvinnorätt i grundskolor och gymnasieskolor skulle göra skillnad i längden. Detta även om kvinnlig omskärning/könsstympning, att tidigt börja undervisa barn om de avkyvärda effekter detta har skulle kunna avskräcka unga kvinnor och män från att bära vidare denna hemska tradition till kommande generationer. Ingreppet berövar inte bara kvinnor njutning utan det utgör även en stor hälsofara, många kvinnor förblöder både under ingreppet och under förlossning. Detta bidrar även till den ökade spridningen av HIV/Aids.
Allt detta är inga idéer jag är ensam om att ha och inte tror jag heller att jag som ensam individ skulle kunna ändra mycket om ens något. Men förhoppningsvis så ansluter sig mitt utrop till andras och skapar en större enhet av en samlad åsikt, som förhoppningsvis någon gång i framtiden växer sig tillräckligt stark och slagkraftig att den finner sitt syfte.
Som ett avslut så vill jag säga att detta äventyr jag varit med om varit otroligt givande, och jag hoppas att jag med mina ord kan inspirera andra till att våga. Du gör inte bara något för andra utan du hjälper även dig själv en bit på vägen i din egna personliga utveckling och du skapar dig ett större perspektiv på vad vår värld egentligen består av.
Vill skicka några varma tankar till alla som följt mig och framförallt stöttat Caroline och alla mina underbara barn, ni är änglar!
Caroline och alla barnen framför huset
Lek och skojdag på Ngurdoto
Jackson
Lunch vid det nya bordet!
Jacklin
Nemusa
Niara
Naomi
FJ
Selina
Bild på Mt Meru från barnhemstaket
Your days are numbered..
En liten mening som Kevin sa till mig igar..
Med risk for att lata tjatig sa maste jag an en gang papeka att tiden har har gatt sa otroligt fort. Men aven om det gatt fort sa har dessa fyra manader rymt otorligt mycket. Den totala forandringen av min egen person som jag forvantade mig skulle dyka upp plotsligt en dag, har nog inte infunnit sig sa hastigt som jag trodde. Men anda har jag lart mig valdigt mycket om inte bara livet har och de skillnader och likheter man kan finna i de Tanzanianska folket, men aven en hel del om mig sjalv och vad jag ar kapabel till.
An ar jag inte vuxen, men den har tiden har iallfall tagit mig en god bit pavag..
I forra veckan var vi och badade och lekte med barnen igen, vilket vi nkunde gora tack vare gammelfaster Ingma och Hakan som tyckte att barnen skulle fa ha en sista skojdag innan jag aker hem. Denna gang var det som att dem alla varit fiskar i ett tidigare liv. Vilket var en stor skillnad fran forra gangen som mest var fylld med skrik grat och radda ansikten. Till och med de sma barnen traskade glatt runt i den grunda poolen.
I forra veckan var vi och bsokte en privatskola som ligger fem minuter fran barnhemmet, dar skaffade vi information om kostnader och hur de bedriver sin undervisning. Forhoppningsvis kommer vi att kunna skriva in de sju aldsta barnen dar i januari. De ar redan inskrivna i en statlig skola i narheten, men efter ett andra besok dar sa far jag kanslan av att miljon dar ar med till skada an till nytta. En klass kan besta av sa mycket som 150 elever och leds av en larare som varken racker till eller ar vidare engagerad i sitt arbete. Den privatskola vi har besokt har mindre klasser och ar dessutom en english medium school, vilket innebar att det ar mer engelska i undervisningen an de statliga skolorna.
Det jag passat pa att gora nu pa slutetappen ar att inskaffa tva brandslackare at Econef. Idag ar jag ocksa pavag att inskaffa farg for att kunna mala om barnens rum. En sista tanke jag har ar ocksa att inskaffa en frys for forvaring av kott at barnen. Som jag namnt tidigare sa ar det essentiellt att barnen borjan ata mer naringsrik mat, framforallt kott och gronsaker. Detta har vi forbattrat medan jag varit har, men for att vara forsokrad om att de alltid har mojlighet att forse barnen med den naring de behover sa tankte jag att en frys och inkop av get och ko kott innan jag aker hem ar en betryggande tanke. Det ar ocksa bra att redan nu broja separera Carolines mat och Barnens mat framst for att slippa kompromisser.
I forrgar akte Fernanda hem, sa jag tillbringar mina sista dagar har med endast barnen, Caroline, Kevin och aven Carolines dotter Nora som kommit hem over jullovet. Det kanns bra att avsluta min tid har som jag paborjade den.
Ska forsoka kasta upp nagra sista bilder i dagarna som kommer!
Med risk for att lata tjatig sa maste jag an en gang papeka att tiden har har gatt sa otroligt fort. Men aven om det gatt fort sa har dessa fyra manader rymt otorligt mycket. Den totala forandringen av min egen person som jag forvantade mig skulle dyka upp plotsligt en dag, har nog inte infunnit sig sa hastigt som jag trodde. Men anda har jag lart mig valdigt mycket om inte bara livet har och de skillnader och likheter man kan finna i de Tanzanianska folket, men aven en hel del om mig sjalv och vad jag ar kapabel till.
An ar jag inte vuxen, men den har tiden har iallfall tagit mig en god bit pavag..
I forra veckan var vi och badade och lekte med barnen igen, vilket vi nkunde gora tack vare gammelfaster Ingma och Hakan som tyckte att barnen skulle fa ha en sista skojdag innan jag aker hem. Denna gang var det som att dem alla varit fiskar i ett tidigare liv. Vilket var en stor skillnad fran forra gangen som mest var fylld med skrik grat och radda ansikten. Till och med de sma barnen traskade glatt runt i den grunda poolen.
I forra veckan var vi och bsokte en privatskola som ligger fem minuter fran barnhemmet, dar skaffade vi information om kostnader och hur de bedriver sin undervisning. Forhoppningsvis kommer vi att kunna skriva in de sju aldsta barnen dar i januari. De ar redan inskrivna i en statlig skola i narheten, men efter ett andra besok dar sa far jag kanslan av att miljon dar ar med till skada an till nytta. En klass kan besta av sa mycket som 150 elever och leds av en larare som varken racker till eller ar vidare engagerad i sitt arbete. Den privatskola vi har besokt har mindre klasser och ar dessutom en english medium school, vilket innebar att det ar mer engelska i undervisningen an de statliga skolorna.
Det jag passat pa att gora nu pa slutetappen ar att inskaffa tva brandslackare at Econef. Idag ar jag ocksa pavag att inskaffa farg for att kunna mala om barnens rum. En sista tanke jag har ar ocksa att inskaffa en frys for forvaring av kott at barnen. Som jag namnt tidigare sa ar det essentiellt att barnen borjan ata mer naringsrik mat, framforallt kott och gronsaker. Detta har vi forbattrat medan jag varit har, men for att vara forsokrad om att de alltid har mojlighet att forse barnen med den naring de behover sa tankte jag att en frys och inkop av get och ko kott innan jag aker hem ar en betryggande tanke. Det ar ocksa bra att redan nu broja separera Carolines mat och Barnens mat framst for att slippa kompromisser.
I forrgar akte Fernanda hem, sa jag tillbringar mina sista dagar har med endast barnen, Caroline, Kevin och aven Carolines dotter Nora som kommit hem over jullovet. Det kanns bra att avsluta min tid har som jag paborjade den.
Ska forsoka kasta upp nagra sista bilder i dagarna som kommer!
Antligen hemma, i Tanzania dvs..
Efter min forsta vecka pa Zanzibar var jag helt klart redo att aka "hem" till mina barn igen.. Men, sista dagen som jag spenderade i Stonetown traffade jag en del kul folk som jag valde att hanga med runt on. Sa en vecka blev till tva.. Med vespa har jag nu varit istortsett overallt pa Zanzibar, fran den sodra delen dar jag bodde den forsta veckan, till norra, ostra och vastra. De delar av on jag sag inder andra veckan bar inte direkt pa nagra stora overraskningar, hela on ar otroligt vacker med vita strander och varmt blatt vatten.
En bussresa som skulle varat 9,5 timmar tillbaka till USA-River forlangdes med en timme staende vid vagkanten i mitten av ingenstans i Tanzania da motorn pa bussen blivit overhettad.. Trott och lite ynklig sa nadde jag antligen fram.. Val hemma upptackte jag att jag inte bara fatt med mig sand bland mina klader i vaskan utan ocksa en stor harig Zanzibarisk spindel hade akt snalskjuts samt en dang av den trevliga sjukdomen jag drog pa mig under min forsta tid har.. Febrig chockad och illamaende formadde jag, efter att nastan fatt den i ansiktet, Mama Goudi att doda den stora spindeln. Sjalkvklart har jags ett spindlar under min tid har, men det ar vart att namna att till och med Mama Goudi och Kevin ansag att min hariga kompis var valdigt stor och inte horde hemma i Meru. Och notera att detta kommer fran Mama Goudi som kommer fran ett stalle dar det inte ar ovanligt att fa besok av elefanter, bufflar och aven leoparder..
Nog om det, med bara veckor kvar sa ar min tid i Afrika pavag att rinna ut.. Aven om finns mycket som jag saknar med Sverige sa kanns det anda otroligt tungt att behova lamna Tanzania sa snart. Vill inte ens tanka pa hur jag ska lyckas uppbringa beslutsamheten att ta mig till flygplatsen.
Som ett sista projekt tankte jag med hjalp och stod fran Sverige gora en liten makeover av barnens sovrum. Lite farg, tyg och djurtavlor. Hyllor och krokar samt forvaringslador. Ska ocksa infroskaffa tva brandslackare i veckan.
Pa fredag stanger vi skolan och barnen far jullov, sa onsdag denna vecka ska vi ha final exams for att kunna utvardera barnens framsteg och aven lagga upp en plan for vad som bor fokuseras pa nasta ar. Som en avslutning ska vi aka och bada och leka pa Ngorondoto igen samt ha en avslutningslunch med grillad kyckling, chapati och en massa annat gott.
En snapshot pa Kilimanjaro fran bussen pavag till Dar es Salaam
Soluppgang fran fiskebat
Strand pa sodra Zanzibar
Den anglikanska kyrkan byggd ovanpa den gamla slavmarknaden sida vid sida med en moske, Stonetown
Solnedgang i Stonetown
Det nya forbattrade klassrummer
En bussresa som skulle varat 9,5 timmar tillbaka till USA-River forlangdes med en timme staende vid vagkanten i mitten av ingenstans i Tanzania da motorn pa bussen blivit overhettad.. Trott och lite ynklig sa nadde jag antligen fram.. Val hemma upptackte jag att jag inte bara fatt med mig sand bland mina klader i vaskan utan ocksa en stor harig Zanzibarisk spindel hade akt snalskjuts samt en dang av den trevliga sjukdomen jag drog pa mig under min forsta tid har.. Febrig chockad och illamaende formadde jag, efter att nastan fatt den i ansiktet, Mama Goudi att doda den stora spindeln. Sjalkvklart har jags ett spindlar under min tid har, men det ar vart att namna att till och med Mama Goudi och Kevin ansag att min hariga kompis var valdigt stor och inte horde hemma i Meru. Och notera att detta kommer fran Mama Goudi som kommer fran ett stalle dar det inte ar ovanligt att fa besok av elefanter, bufflar och aven leoparder..
Nog om det, med bara veckor kvar sa ar min tid i Afrika pavag att rinna ut.. Aven om finns mycket som jag saknar med Sverige sa kanns det anda otroligt tungt att behova lamna Tanzania sa snart. Vill inte ens tanka pa hur jag ska lyckas uppbringa beslutsamheten att ta mig till flygplatsen.
Som ett sista projekt tankte jag med hjalp och stod fran Sverige gora en liten makeover av barnens sovrum. Lite farg, tyg och djurtavlor. Hyllor och krokar samt forvaringslador. Ska ocksa infroskaffa tva brandslackare i veckan.
Pa fredag stanger vi skolan och barnen far jullov, sa onsdag denna vecka ska vi ha final exams for att kunna utvardera barnens framsteg och aven lagga upp en plan for vad som bor fokuseras pa nasta ar. Som en avslutning ska vi aka och bada och leka pa Ngorondoto igen samt ha en avslutningslunch med grillad kyckling, chapati och en massa annat gott.
En snapshot pa Kilimanjaro fran bussen pavag till Dar es Salaam
Soluppgang fran fiskebat
Strand pa sodra Zanzibar
Den anglikanska kyrkan byggd ovanpa den gamla slavmarknaden sida vid sida med en moske, Stonetown
Solnedgang i Stonetown
Det nya forbattrade klassrummer
Semester
Semester ar nagot jag forknippar med sol, bad, tid att koppla av och sallskapet av min familj eller nara vanner(eller bade och).
Sa ar inte fallet nu, mycket sol och mycket bad, men ingen familj..
Och det ar inte bara familjen som ar fast hemma i kylan som saknas mig, utan har forstatt nu att efter att ha tillbringat 24/7 med alla mina barn sa ar det inte bara tyst utan aven ratt tomt utan dem..
Men klaga gor jag inte, for jag njuter verkligen och laddar batterierna!
I onsdags hade jag en nio och en halv timme lang bussfard framfor mig, fran Leganga till Dar es Salaam. Och aven om det tog lang tid sa betyder inte det att bussen korde langsamt, eller ens lagligt.. Det gick med andra ord for fort och det var valdigt, valdigt vamt. Val framme i Dar es Salaam tog jag in pa ett motell for en natt, dar jag njot av en riktig dusch och en mycket mjuk sang.
Kl 5 var jag uppe nasta morgon och innan jag tog farjan till Zanzibar sa sag jag soluppgangen over hamnen, ratt sa magiskt.
Val framme pa hotellet pa Zanzibar upptackte jag att inte bara agaren var svensk utan aven de flesta av gasterna ocksa. Hotellet ar otroligt bra, god mat, fina rum stor sang och en underbar pool.
Hittills har jag helt arligt inte gjort nagot annat an att sloa i en solstol.. Men i dagarna som kommer ska jag aka ut pa en delfintur, snorkla och aven forhoppningsvis aka pa en kryddtur.
Den 10e aker jag fran sodra delen av on for att bo en natt i Stonetown, dar har jag fatt tips om att jag maste se lamningar efter slavhandeln som utspelades har, jag ska aven tydligen titta pa dorrar..
Dagen efter tar jag den tidigaste farjan till Dar i hopp om att hinna i tid till den sista bussen fran Dar till Arusha som avgar kl 10 och dar var semestern slut!
Mitt storsta gladjeamne idag var nar jag pratade med syster min, och aven nar Faraja ringde mig fran Fernandas telefon. Nyheterna fran Econef lod att barnen saknar mig, och rattan som storde var nattsomn och som vi trodde var dod hade avancerat in i var byra och gjort avtrade over Fernandas klader.. Sa det ar dags for rattgift..
Tiden rinner ivag fran mig och mycket snart ar jag hemma i kylan igen, kanner mig bade lattad och sorgsen over att aka hem snart. Lattad over att ha allt det man saknar har, men sorgsen over att behova lamna alla mina underbara barn.. Men som jag har lovat mig sjalv och aven Caroline sa drojer det inte lange forran jag atervander till Tanzania!
Sa ar inte fallet nu, mycket sol och mycket bad, men ingen familj..
Och det ar inte bara familjen som ar fast hemma i kylan som saknas mig, utan har forstatt nu att efter att ha tillbringat 24/7 med alla mina barn sa ar det inte bara tyst utan aven ratt tomt utan dem..
Men klaga gor jag inte, for jag njuter verkligen och laddar batterierna!
I onsdags hade jag en nio och en halv timme lang bussfard framfor mig, fran Leganga till Dar es Salaam. Och aven om det tog lang tid sa betyder inte det att bussen korde langsamt, eller ens lagligt.. Det gick med andra ord for fort och det var valdigt, valdigt vamt. Val framme i Dar es Salaam tog jag in pa ett motell for en natt, dar jag njot av en riktig dusch och en mycket mjuk sang.
Kl 5 var jag uppe nasta morgon och innan jag tog farjan till Zanzibar sa sag jag soluppgangen over hamnen, ratt sa magiskt.
Val framme pa hotellet pa Zanzibar upptackte jag att inte bara agaren var svensk utan aven de flesta av gasterna ocksa. Hotellet ar otroligt bra, god mat, fina rum stor sang och en underbar pool.
Hittills har jag helt arligt inte gjort nagot annat an att sloa i en solstol.. Men i dagarna som kommer ska jag aka ut pa en delfintur, snorkla och aven forhoppningsvis aka pa en kryddtur.
Den 10e aker jag fran sodra delen av on for att bo en natt i Stonetown, dar har jag fatt tips om att jag maste se lamningar efter slavhandeln som utspelades har, jag ska aven tydligen titta pa dorrar..
Dagen efter tar jag den tidigaste farjan till Dar i hopp om att hinna i tid till den sista bussen fran Dar till Arusha som avgar kl 10 och dar var semestern slut!
Mitt storsta gladjeamne idag var nar jag pratade med syster min, och aven nar Faraja ringde mig fran Fernandas telefon. Nyheterna fran Econef lod att barnen saknar mig, och rattan som storde var nattsomn och som vi trodde var dod hade avancerat in i var byra och gjort avtrade over Fernandas klader.. Sa det ar dags for rattgift..
Tiden rinner ivag fran mig och mycket snart ar jag hemma i kylan igen, kanner mig bade lattad och sorgsen over att aka hem snart. Lattad over att ha allt det man saknar har, men sorgsen over att behova lamna alla mina underbara barn.. Men som jag har lovat mig sjalv och aven Caroline sa drojer det inte lange forran jag atervander till Tanzania!
"My mum for you is bye?"
Det ar ingen vacker och grammatiskt korrekt engelska som mina kara barn lyckas med, men for mig later det som den ljuvaste musik! Sa igar lamnade vi mamma pa flygplatsen, och det var med nagra tarar i ogonvran som jag vinkade hejda. Men vi har haft en jattebra tid tillsammans! Jag, Caroline och alla barnen uppskattar verkligen att hon ville komma och besoka oss.
Och inte heller var det en helt handelsefri vecka lagom till att mamma anlande var det en ratta som bestamde sig for att gora vart rum till sitt eget. Under besoket i nationalparken sag vi giraffer,zebror,flamingos,vartsvin, diverse olika antiloper och olika bufflar. Barnen at jordnotssmor och nutella mackor, hemmagjord morotskaka och bannchips, vilket var minst lika uppskattat som att fa se alla djuren.
Sedan i tisdags besokte vi ett hotell i narheten for bad i pool och lek pa hotllets stora lekplats. Besoket borjade med att Naomi 3 ar,vildare an vildast, kastade sig handlost i barnpoolen. Vi var chockade, hon var chockad, men i slutet av dagen var vattnet anda helt okej.. Hotellets stora lekplats var verkligen uppskattad, dem sprang fran grej till grej i nagra timmar idogt leende. Ingen holl sig vaken under halvtimmes resan hem till barnhemmet. En mycket lyckad dag!
Idag har vi som vanligt haft lektioner, men vi har aven borjat organisera och stada klassrummet. Vi bestamde idag av en ingivelse att vi pa lordag ska satta upp vaggfasta hyllor och pa sondag mala om vaggarna. Just nu ar det vitt, snarare var vitt, pga damm och mycket smutsiga barn sa ser det valdigt trakigt ut.
Pa lordag ska vi besoka ett av varat barn som bor pa ett annat center. Det ar en liten flicka som heter Elisabeth som Caroline placerat dar framst for att hon var i mycket daligt skick da hon och Charlotte hittade henne, men ocksa for att hon ar testad positiv for HIV.
Sedan pa onsdag nasta vecka drar jag ivag till zanzibar for att fylla pa med energi och bra ideer!
Och inte heller var det en helt handelsefri vecka lagom till att mamma anlande var det en ratta som bestamde sig for att gora vart rum till sitt eget. Under besoket i nationalparken sag vi giraffer,zebror,flamingos,vartsvin, diverse olika antiloper och olika bufflar. Barnen at jordnotssmor och nutella mackor, hemmagjord morotskaka och bannchips, vilket var minst lika uppskattat som att fa se alla djuren.
Sedan i tisdags besokte vi ett hotell i narheten for bad i pool och lek pa hotllets stora lekplats. Besoket borjade med att Naomi 3 ar,vildare an vildast, kastade sig handlost i barnpoolen. Vi var chockade, hon var chockad, men i slutet av dagen var vattnet anda helt okej.. Hotellets stora lekplats var verkligen uppskattad, dem sprang fran grej till grej i nagra timmar idogt leende. Ingen holl sig vaken under halvtimmes resan hem till barnhemmet. En mycket lyckad dag!
Idag har vi som vanligt haft lektioner, men vi har aven borjat organisera och stada klassrummet. Vi bestamde idag av en ingivelse att vi pa lordag ska satta upp vaggfasta hyllor och pa sondag mala om vaggarna. Just nu ar det vitt, snarare var vitt, pga damm och mycket smutsiga barn sa ser det valdigt trakigt ut.
Pa lordag ska vi besoka ett av varat barn som bor pa ett annat center. Det ar en liten flicka som heter Elisabeth som Caroline placerat dar framst for att hon var i mycket daligt skick da hon och Charlotte hittade henne, men ocksa for att hon ar testad positiv for HIV.
Sedan pa onsdag nasta vecka drar jag ivag till zanzibar for att fylla pa med energi och bra ideer!
Ett stycke mamma pa besok och en massa annat kul..
I mandags var vi (jag,Fernanada,Caroline och alla elva barnen) och hamtade mama Frida pa kilimanjaros flygplats.
Efter lite krangel med tullen sa var allt bra och jag fick med mig min kare mor hem till Caroline.
Tusen,tusen tack till alla som skickat ner en massa bra grejer! En livsforbrukning av tandborstar, mycket bra ritgrejer, mjukisdjur, klader och en massa annat bra! Vi lekte klassisk svensk fiskdamm med barnen och gav dem varsitt gosedjur, en mycket popular lek! Och, Birgitta, klistermarkena ar jattekul och uppskattade till rattningen av skoluppgifter. Sen har det varit otroligt kul att visa en massa bilder av det kalla snoiga sverige i den jattefina boken! Dem har dragit slutsatsen att Sverige ar ett mycket vackert land, men att det ser alldeles for kallt ut.. Tack!
Gustaf, verkligen uppskattat om du kan hjalpa till med broschyren! Jag ska se till att sammanstalla en grov layout som jag kommer att skicka till dig. Och som Lisa sager sa ar resurserna har inte helt palitliga. Det skulle nog ga att trycka dem har, men resultatet skulle nog bli lite sisadar.
Tiden bara flyger ivag, aven nu nar min mamma ar har. Hittills har vi mestadels hunnit med lektioner och igar var vi ivag och at middag pa ett hotell i narheten. Men vi har fortfarande det roligaste framfor oss! Imorgon ska vi besoka Arusha nationalpark med alla barnen, vilket ska bli otroligt kul da de inte varit utanfor barnhemmet sa ofta. Men ocksa hoppas jag att dem far se nagra av de djuren de sett pa video varje sondag. Sedan pa tisdag tar vi med oss hela barnaskaran till ett hotell i narheten for en hel dag fylld med bad och lek.
Och vi har vatten! Hade nastan glomt bort att vatten faktiskt kan komma ur en kran istallet for en hink! Nu maste jag kasta upp lite bilder och sen ska vi alla aka in till Arusha!
Efter lite krangel med tullen sa var allt bra och jag fick med mig min kare mor hem till Caroline.
Tusen,tusen tack till alla som skickat ner en massa bra grejer! En livsforbrukning av tandborstar, mycket bra ritgrejer, mjukisdjur, klader och en massa annat bra! Vi lekte klassisk svensk fiskdamm med barnen och gav dem varsitt gosedjur, en mycket popular lek! Och, Birgitta, klistermarkena ar jattekul och uppskattade till rattningen av skoluppgifter. Sen har det varit otroligt kul att visa en massa bilder av det kalla snoiga sverige i den jattefina boken! Dem har dragit slutsatsen att Sverige ar ett mycket vackert land, men att det ser alldeles for kallt ut.. Tack!
Gustaf, verkligen uppskattat om du kan hjalpa till med broschyren! Jag ska se till att sammanstalla en grov layout som jag kommer att skicka till dig. Och som Lisa sager sa ar resurserna har inte helt palitliga. Det skulle nog ga att trycka dem har, men resultatet skulle nog bli lite sisadar.
Tiden bara flyger ivag, aven nu nar min mamma ar har. Hittills har vi mestadels hunnit med lektioner och igar var vi ivag och at middag pa ett hotell i narheten. Men vi har fortfarande det roligaste framfor oss! Imorgon ska vi besoka Arusha nationalpark med alla barnen, vilket ska bli otroligt kul da de inte varit utanfor barnhemmet sa ofta. Men ocksa hoppas jag att dem far se nagra av de djuren de sett pa video varje sondag. Sedan pa tisdag tar vi med oss hela barnaskaran till ett hotell i narheten for en hel dag fylld med bad och lek.
Och vi har vatten! Hade nastan glomt bort att vatten faktiskt kan komma ur en kran istallet for en hink! Nu maste jag kasta upp lite bilder och sen ska vi alla aka in till Arusha!
72 dagar senare..
72 dagar i Tanzania och 55 kvar.. Tror att jag kommit in i tredje andningen, har haft nagra svackor dar jag saknar allt fran svenskt godis till alla nara och kara hemma. Men just nu kanns allt lite lattare igen, och som jag namnt tidigare sa flyger verkligen tiden ivag har.
Forra veckan fyllde jag 20, det var inte som nagon annan fodelsedag jag spenderat. Men det var en mycket lyckad dag med tarta,sang och massor av bananer. Min favoritratt ar ndizi nyama, bananer som man tillagar med kott, och det var en given fodelsedagslunch tillsammans med katchumbari och parachici.
Dagarna har flyter ratt latt ihop, och vardagen blir lika vardaglig som vardagen hemma. Maste da och da paminna mig sjalv om var jag ar. Nagot som dock ar foranderligt ar barnens framsteg, som verkligen borjar bli tydliga nu. Dem pratar och sjunger standigt, pa engelska och swahili. Framforallt verkar dem ha vunnit ny tillit till sig sjalva da alla helt plotsligt vagar forsoka sig pa att prata engelska, aven om det inte manga ganger ar grammatiskt korrekt eller en hela meningar. Men det faktum att dem nu vagar forsoka ar mycket stort, och det gladjer mig nagot otroligt.
Som jag namnt sa har jag lagt ner lite kraft i att forsoka forbattra barnens diet, framst att forsoka fa dem att ga upp i vikt. Detta startade vi med i september och i borjan av manaden matte och vagde vi alla barnen. I borjan av oktober matte och vagde vi alla igen, och jag kan med mycket stolthet beratta att alla hade gatt upp minst 0.2 kg. Forandringen ar inte mycket tydlig pa deras kropshydda, men deras energi ar helt klart forandrad. Dessutom verkar alla ha lattare att fokusera mer under lektionerna.
Och vattenprojektet! Helt plotsligt sa ar det nastintill klart, vi kommer, om allt gar som det ska, ha vatten redan nu pa sondag! Jag trodde att uttrycket sa "There is no hurry in Tanzania", det ar en verklig glad overraskning att allt gatt sa fort!
Veckorna flyger ivag har, i mandags denna vecka kom Carolines 17ariga son Kevin hem fran sin skola i Moshi. Han har lov fran sin skola fram till januari och ska stanna hos Caroline tills dess. Jag ar makta imponerad da det forsta han gjorde nar han kom hem var att stada hela huset inklusive Carolines rum, tvatta barnens klader och igar lagade han middag at oss. Allt detta utan protester, for honom verkar det vara en sjalvklarhet. Det fick mig att tanka en del pa min egen kare bror, som faktiskt ar hela ett ar aldre, men aldrig skulle fa for sig att stada huset, laga nagot annat an stekta hotdogs eller stada mammas rum, aven om han ar en alldeles fortrafflig ung man. Men varlden ar bra annorlunda har.. Pa mandag kommer min mamma hit och halsar pa. Nagot som jag, Caroline och alla barnen ser fram emot otroligt mycket! Tillsammans med henne ska vi aka pa utflykt till Arusha National Park med alla barnen, besoka masaierna igen och aka for att se den biten land dar Caroline planerar att bygga sitt stora center i framtiden.
Efter att mamma akt hem ar det bara en vecka och sen aker jag ivag for en valbehovd paus pa zanzibar. Ar dock valdigt kluven over det, ser absolut fram emot det valdigt mycket, men far samtidigt lite daligt samvete. Jag behover pausen och vilan men det kanns anda ratt konstigt att ligga och steka pa en strand efter all den tid jag spenderat har, och allt jag upplevt. Men vem vet, jag kanske gor ett battre jobb nar jag kommer tillbaka med ny energi..
En forfragan till nagon som laser och vill gora nagot litet for att hjalpa till. Caroline och jag har pratat om att gora en broschyr for organisationen. Nagot som gjort har inte skulle fa ett bra slutresultat. Bilder och text har vi har, det enda vi behover hjalp med ar trycket, och sen om de kan skickas ner hit. Om nagon kanner sig traffad sa kan ni lagga en kommentar har eller skicka ett mail till mig sa kan vi prata med om detaljerna.
Tankte se till att lagga upp lite bilder pa vattenprojektet och fran min fodelsedag, men upptackte precis att jag inte har nagra batterier kvar i min kamera, sa det far bli imorgon eller sondag.
Tack for alla gratulationer! Och fortsatt lasa och kommentera allt ni orkar!
Time flies..
Annu en vecka har passerat, och det kanns lite som att tiden bara flyger ivag har..
Forra lordagen tog vi oss ut till en liten by kallad Longido dar vi talade med en grupp Masai kvinnor. Longido ligger mitt ute i ingenstans och ar omgivet av okenliknande landskap som har uppkommit pa senare ar pga vaderomstallningar och aven Masaiernas boskap.
Det var en helt klart otroligt intressant och larorik upplevelse. Masaierna ar okanda for sin motstravighet till att anpassa sig efter dagens samhalle och sin extremt daliga kvinnosyn. Vi pratade med en grupp pa 20 nagonting kvinnor i aldrar fran ca 16 - 85. Masaikvinnorna star for allt arbete sasom bygge av hus(boma, gjort av lera, kodynga och grenar), matlagning, samling av tra och allt hushallsarbete. Mannens enda uppgift ar att se efter boskapet, det gor att dem oftast lamnar barn och kvinnor for att leta nya betesmarker at djuren. Omradet omkring Longido har inte sett en droppe regn pa hela sju ar, sa de senaste aren har dem haft en stor brist pa mat vilket syns tydligt pa kvinnorna vi pratade med. Okunskapen i Tanzania ar stor, speciellt inom masai samhallet.
Vi stallde fragor om barnafodande, arbete, relationer osv. Masaikvinnorna blir bortgifta nar de fortfarande ar i sin mors mage, vilket resulterar i att barn ofta foder barn. Kanske ar jag en riktig feminist eller iallafall nagot liknande, men det jag fick hora fran dessa kvinnor gjorde mig verkligen fly forbannad. En losning som dem brukar da en alldeles for ung flicka ar gravid ar att minska mangden mat hon far i sig under graviditeten, detta for att barnet ska vara sa litet som mojligt och "komma ut" sa latt som mojligt ur en kropp som inte var menad att foda fram ett barn forran tio ar senare. Detta "knep" var dock inte nodvandigt att anvanda nu da det redan var en sapasss grav brist pa mat att barnen ar sma utav sig sjalva da det ar dags att foda. Nar jag fick veta det stallde jag egnast fragan om dem vet att inte bara tillvaxten av barnet storleksmassigt hammas, utan aven utvecklingen av hjarnan och alla andra vitala delar. Detta visste dem sjalvklart inte och dem blev genuint forvanade over att hora det.
Varlden ar allt bra underlig ibland..
Vi ar just nu i full gang med att forbereda allt till nar min kare mor anlander. Nagot som jag, Caroline och barnen verkligen ser fram emot!
Jag haller pa att lara dem diverse svenska ord och namnen pa alla i familjen. Da och da kan man hora nagon saga "Hej farbror Frigge" eller "my brothers name is Emil", och jag skrattar alltid lika mycket nar jag hor det..
En valdigt glad nyhet ar att vi har startat vattenprojektet pa riktigt nu, vi har inskaffat allt material och de har monterat upp stallningen som en utav vattentankarna ska sta pa. Plotsligt sa gar allt valdigt fort och jag ar verkligen lycklig over att se att det hander nagot..
Jag har spenderat ratt mycket tid denna vecka till att forsoka fundera ut vad som hant med de brev som jag tydligen borde ha fatt.. De manga statliga instutitionerna i Tanzania lever sitt eget liv och fungerar aldrig korrekt utan smorjmedel av den grona fargen. Korruptionen ar hog. men i ar i full gang med att kontakta huvudpostkontoret i Arusha for att fundera ut var mina brev ar.. Farmor, har kommer en liten halsning till dig, jag har postat ett brev till dig idag, och nar du svarar pa det kan du kanske prova skriva Caroline Nicholas som huvudmottagare och Att. Frida Hannar. Det kanske fungerar battre!
Pa onsdag blir det svenskt party i Jua Kali, med tarta svenska girlanger och sma svenska flaggor. Jag har ocksa lart barnen den speciella hannarska fodelsedagssangen. Det kommer att bli som ingen tidigare fodelsedag!
Har kommer lite Masai bilder, nasta gang ska jag se till att ha bilder pa vattenprojektet sa att ni, alla underbara, kan fa se vad ni har gjort!
Kidogo, kidogo
Antligen helg, innebar inte riktigt samma som hemma. Ledigheten stammer, sysselsattningarna stammer inte.
Efter det tva forsta veckorna av intensiv undervisning ar det ratt skont att inte behova lagga ner storre delen av kvallen, dagen pa att skriva uppgifter till alla barnen infor margondagens lektion. Idag firar jag min lordag med ett besok i "storstan", Arusha, for att anhandla div mediciner for barnen, besoka internet och forhoppningsvis fa mig en ol och lite bbq.
Mycket hander har hela tiden, under den gangna veckan talade jag med sjukskoterskan som ska hjalpa oss med barnen och vi kunde komma overens om den lagre betalning for henne per manad. Kanns otroligt bra att veta att den delen kommer att losa sig, och att hon inte skulle gora arbetet for pengarna utan snarare for barnens skull.
Lattnad.
Vill bara namna att jag tanker mycket pa min familj mest hela tiden, bla pa min kare far. Jag har berattat for Caroline om hans oformaga att ata gronsaker och kommit till slutsatsen att han skulle ha det mycket svart med maten har. Da lunchen bestar av maharague(bonor), ugali och avokado. Och pappa, jag hittade en liten notis om Zlatan i en Tanzaniansk tidning(se bilden), da blev mitt hjarta mycket varmt da du precis berattat i ditt mail om att han gatt till Milan.
Rubriken, Kidogo kidogo betyder "lite lite", och det beskriver ratt val vad jag gor har. Inget gar fort i Tanzania sa darfor sker allt jag gor har en liten,liten bit i taget. Men jag kan med otrolig stolthet beratta att vi kommer att borja vattenprojektet mycket snart, forhoppningsvis innan manadsskiftet. Vet inte om jag namnt det tidigare men jag har ocksa en tanke om att lagga cement pa lekplatsen. Just nu bestar den av damm,damm och ater damm. Allt har ar dammigt, vilket skapar stora problem med tvatt. Men ocksa ar det faktum att vissa av barnen gillar att leka kockar och ata saker det hittar pa marken och sedan "tillagar" i en grop ett stort problem da de aterkommande far olika sorters mask, div parasiter och loppor. Sa i anslutning till vattenprojektet vill jag se till att det problemet blir lost.
Pa bilderna nedan kan ni se i fallande ordning, 1.Caroline och jag framfor gungorna. 2.En notis fran en Tanzaniansk tidning om Zlatan. 3.Jag, Nemosa och Caroline. 4. Avokados, en Tanzaniastorlek och en i den storlek vi ar vana att se. Den stora ar den som smakar bast. 5.Jag och dem aldre barnen i klassrummet. 6. En idel leende Nemosa med min sjal. 7.Nemosa full fart med en raknebok. 8. Nixon 9. Jackson. 10. Ett av lanebarnen Leti, ser ut som en docka.
Det ar inte manga 19aringar som har 11 barn, har kommer en liten omage till dem!
Mama Caroline och Caroline
Nixon med den populara leksaken, ett gammalt cykelhjul.
Det nya mellanmalet jag har infort, en speciell valling av majs,vete,jordnotter,sojabonor,ris och mjolk tillsammans med agg, avokado eller macka. Jackson och Jacklin
Tandborstning en tidig morgon i Tanzania
Rajabu, Alltid smutsig, Mustapha
Frida
Selina och Naomi, lite trotta efter en hel dag med lek.
Nemosa,Faraja,Rajabu och Jacklin, laser "My first picture dictionary"
Huset
Selina, och alla de andra, gillar ballonger!
Jacklin och hennes farmor
Niara
Lektion med dem sma i det provisoriska klassrummet bredvid kycklinghuset
Faraja i full fart pa gungan
En vanlig onsdag i Tanzania
Nu var jag tillbaka igen!
Vet som vanligt inte riktigt i vilken ande jag ska borja..
Torsdag den 2a september anlande en tjej fran Mexiko som ska vara hos Caroline i tre manader. Tillsammans sa startade vi var undervisning i mandags, med alla barnen samt fyra lanebarn fran samhallet. Undervisningen kommer att paga i fyra manader, alltsa resten av tiden jag ar har. Vi haller tva lektioner per grupp per dag a 20 min for de sma och 1 h for de aldre. Vi har aven 1 h 30 min homework med de aldre och en timmes sport varje dag. Lararna ar jag, Fernanda samt en larare i swahili som arbetar for Caroline. Schemat ser ut sa att vi haller tva lektioner samtidigt, exempelvis sa borjar Fernanda och jag med engelska med de aldre barnen i klassrummet och Eunice, lararen i swahili, har swahili i vart provisoriska utomhusklassrum med de yngre. Har upptackt att jag verkligen har underskattat lararyrket, speciellt med den sprakbarriar vi har har. Vissa av barnen ar mycket duktiga, och for vissa gar det mycket langsamt, de sma haller fortfarande pa att lara sig att sitta still, men alla barnen forsoker verkligen och ar mycket ivriga att lara sig.
Vi har delat upp bada grupperna i tva mindre grupoper. GFernanda ansvarar for en och jag for en. Da de flesta barnens engelska niva ar otroligt lag sa har vi inte nagra traditionella lektioner av typen lararen star vi tavlan och skriver och pratar, utan vi sitter ner med var ansvarsgrupp for att pa basta satt se till att de inte bara skriver utan aven forstar vad det ar dem gor. I min grupp for de aldre ingar Nemosa, Nixon, Rajabu, Frida och Faraja. Frida och Faraja gar i en community school sa de har ett stort forsprang. Nixon ar den som har det svarast i min grupp. Han har valdiga problem med alfabetet och blandar ihop eller vet inte om de flesta bokstaver, han har aven stora problem med rakningen. Aven dar blandar han ihop det mesta, med en valdig forkarlek for sju och nio. Han vill helst saga att nio kommer efter varje given siffra, och nar det galler att skriva sa ar det bara sju som galler. Men han ar valdigt glad anda, ett litet "safi sana" och han skiner som en sol resten av lektionen, aven da om han bara skriver sjuor.
Hittills har jag blivit hogst medveten om att " there is no hurry in Tanzania", ett bra exempel pa det ar att skapet vi borjade med inte blev klart forran i mandags. Jag ar inte stolt over att saga att jag tillslut faktiskt inte byggde det sjalv. Jag stod for "designen" sa att saga, inhandling av allt material och malningen. Monteringen stod tva grannpojkar for, for 75 sek byggde dem ihop det pa en dag.
I sondags tog jag Caroline och Fernanda en dala dala ca tio min, vandrade sedan 30 min pa en "djungelvag" for att sedan anlanda till Carolines mammas hus. Dar stannade vi i nagra timmar och pratade med Mama Caroline och tva utav Carolines atta syskon. En utav dem har nagot slags mentalt handikapp, han heter Edvin och ar 54 ar gammal. Han bor med Mama Caroline da hans handikapp ar for allvarligt for att han ska kunna skota ett eget hushall. Det var iallafall otroligt haftigt att fa traffa dem, Mama Caroline, Caroline och ehnnes syster ar alla lika som bar. Samma kinder, leende och "fraknar" runt ogonen. Mama Caroline ar 86 ar gammal, men med pigga ogon och mycket skojfrisk. Hon livnar sig pa sina tre kor samt ex antal hons och kycklingar. Huset hon bor i nu ar detsamma som Caroline vaxte upp i, hade onskat att vi fick en tur inomhus, men icke. Tanzanias folk gillar att underhalla gaster, men helst utomhus.
Som jag namnt tidigare sa har vi ett problem med rattor, det verkar som att det pagar fri avel i innertaket da vi senaste veckan hort rattungar skrika 24/7. Man kan aven hora hur de vuxna rattorna springer kors och tvars i innertaket. Dock ar de flesta rattorna begransade till skjulet dar kycklingarna ar. Igar hade Caroline bett Faraja, Nixon och Rajabu att leta upp och ha ihjal rattungar som hon sett dar. Sa med stenar i hogsta hugg bankade dem ihjal minst fem stycken. Nar jag gick fram och fragade vad de gjorde och sag massakern sa grat jag floder.
Visst gillar jag inte rattor, men att se dem sma sota ungarna helt sonderbankade var for mycket. Likasa de forsta gangerna jag sag Caroline slakta kycklingar, har ar det inte nackning som galler, utan direkt halshuggning med en kniv.
Nu letar Caroline sig fordarvad efter en kattunge att satta upp i innertaket for att bli kvitt rattorna, katten hon har nu ar enligt henne for gammal.
Nu maste jag skynda mig tillbaka till homework time och sen P.E!
Vet som vanligt inte riktigt i vilken ande jag ska borja..
Torsdag den 2a september anlande en tjej fran Mexiko som ska vara hos Caroline i tre manader. Tillsammans sa startade vi var undervisning i mandags, med alla barnen samt fyra lanebarn fran samhallet. Undervisningen kommer att paga i fyra manader, alltsa resten av tiden jag ar har. Vi haller tva lektioner per grupp per dag a 20 min for de sma och 1 h for de aldre. Vi har aven 1 h 30 min homework med de aldre och en timmes sport varje dag. Lararna ar jag, Fernanda samt en larare i swahili som arbetar for Caroline. Schemat ser ut sa att vi haller tva lektioner samtidigt, exempelvis sa borjar Fernanda och jag med engelska med de aldre barnen i klassrummet och Eunice, lararen i swahili, har swahili i vart provisoriska utomhusklassrum med de yngre. Har upptackt att jag verkligen har underskattat lararyrket, speciellt med den sprakbarriar vi har har. Vissa av barnen ar mycket duktiga, och for vissa gar det mycket langsamt, de sma haller fortfarande pa att lara sig att sitta still, men alla barnen forsoker verkligen och ar mycket ivriga att lara sig.
Vi har delat upp bada grupperna i tva mindre grupoper. GFernanda ansvarar for en och jag for en. Da de flesta barnens engelska niva ar otroligt lag sa har vi inte nagra traditionella lektioner av typen lararen star vi tavlan och skriver och pratar, utan vi sitter ner med var ansvarsgrupp for att pa basta satt se till att de inte bara skriver utan aven forstar vad det ar dem gor. I min grupp for de aldre ingar Nemosa, Nixon, Rajabu, Frida och Faraja. Frida och Faraja gar i en community school sa de har ett stort forsprang. Nixon ar den som har det svarast i min grupp. Han har valdiga problem med alfabetet och blandar ihop eller vet inte om de flesta bokstaver, han har aven stora problem med rakningen. Aven dar blandar han ihop det mesta, med en valdig forkarlek for sju och nio. Han vill helst saga att nio kommer efter varje given siffra, och nar det galler att skriva sa ar det bara sju som galler. Men han ar valdigt glad anda, ett litet "safi sana" och han skiner som en sol resten av lektionen, aven da om han bara skriver sjuor.
Hittills har jag blivit hogst medveten om att " there is no hurry in Tanzania", ett bra exempel pa det ar att skapet vi borjade med inte blev klart forran i mandags. Jag ar inte stolt over att saga att jag tillslut faktiskt inte byggde det sjalv. Jag stod for "designen" sa att saga, inhandling av allt material och malningen. Monteringen stod tva grannpojkar for, for 75 sek byggde dem ihop det pa en dag.
I sondags tog jag Caroline och Fernanda en dala dala ca tio min, vandrade sedan 30 min pa en "djungelvag" for att sedan anlanda till Carolines mammas hus. Dar stannade vi i nagra timmar och pratade med Mama Caroline och tva utav Carolines atta syskon. En utav dem har nagot slags mentalt handikapp, han heter Edvin och ar 54 ar gammal. Han bor med Mama Caroline da hans handikapp ar for allvarligt for att han ska kunna skota ett eget hushall. Det var iallafall otroligt haftigt att fa traffa dem, Mama Caroline, Caroline och ehnnes syster ar alla lika som bar. Samma kinder, leende och "fraknar" runt ogonen. Mama Caroline ar 86 ar gammal, men med pigga ogon och mycket skojfrisk. Hon livnar sig pa sina tre kor samt ex antal hons och kycklingar. Huset hon bor i nu ar detsamma som Caroline vaxte upp i, hade onskat att vi fick en tur inomhus, men icke. Tanzanias folk gillar att underhalla gaster, men helst utomhus.
Som jag namnt tidigare sa har vi ett problem med rattor, det verkar som att det pagar fri avel i innertaket da vi senaste veckan hort rattungar skrika 24/7. Man kan aven hora hur de vuxna rattorna springer kors och tvars i innertaket. Dock ar de flesta rattorna begransade till skjulet dar kycklingarna ar. Igar hade Caroline bett Faraja, Nixon och Rajabu att leta upp och ha ihjal rattungar som hon sett dar. Sa med stenar i hogsta hugg bankade dem ihjal minst fem stycken. Nar jag gick fram och fragade vad de gjorde och sag massakern sa grat jag floder.
Visst gillar jag inte rattor, men att se dem sma sota ungarna helt sonderbankade var for mycket. Likasa de forsta gangerna jag sag Caroline slakta kycklingar, har ar det inte nackning som galler, utan direkt halshuggning med en kniv.
Nu letar Caroline sig fordarvad efter en kattunge att satta upp i innertaket for att bli kvitt rattorna, katten hon har nu ar enligt henne for gammal.
Nu maste jag skynda mig tillbaka till homework time och sen P.E!
Nastan en manad.
Pa torsdag denna vecka sa har det gatt en hel manad sedan jag anlande. Tiden bara flyger ivag nar man har roligt, som uttrycket sager. Roligt, mja.. Larorikt, helt klart.. Hursom sa har det gatt valdigt fort.
Att det skulle ta mig en hel manad att satta mig in i vadsom verkligen pagar har trodde jag aldrig.
Men nu har jag iallafall skapat mig en klar bild utav vad som behover goras har, och aven i vilken prioriteringsordning detta maste ske.
Jag har ordnat sa att va imorgon kommer att besoka ett sjukhus med alla barnen for en "full medical checkup".Caroline har inte, som jag tidigare trodde, besokt en lakare med alla barnen. Hon har enbart testat alla for HIV och malaria da dem anlande. Tankegangarna och vad som prioriteras har ar valdigt annorlunda fran vad jag/vi ar vana vid. Haromdagen pratade vi aven med en pensionerad sjukskoterska som vi hoppas kunna anstalla for mycket vitala besok av barnen tva ggr/manad. Hennes uppgifter kommer vara att kolla vikt,langd,blodtryck,malaria,vaxtkurva och aven hjalpa oss med vilka andringar vi kan gora i kosten sa att dem borjar vaxa och utvecklas som dem ska. Som det ar nu sa ar alla barnen underutvecklade och underviktiga. Ett exempel ar Jackson tre ar som vager 10,3 kg. Ett staende problem just nu ar ocksa att alla barnen har en slags svampinfektion i harbotten, hander och nacke. Jag tog den som var varst, Nickson, till doktorn och har nu behandlat honom i en vecka med hydrogen peroxid och kramer. Vilket har fungerat jattebra. Dock har han blivit svensk pa kopet, hydrogen peroxid ar en syra som anvands i blonderingsmedel.
Nast efter lakarbesok i var prioriteringsordning kommer installation av tva vatten behallare a 1000 och 500 liter. Den stora ska placeras underjord och den mindre uppe pa en stallning for att skapa en vattentornseffekt. Den nedre tanken kopplas till en kommunal vattenkran som bara fungerar sporadiskt nagra timmar om dagen och nagra timmar under natten. Som det ar nu ar dem tvungna att ga nagon/nagra km(beroende pa om nagon utav de kommunala kranarna har vatten). Kostnaden vi har raknat fram for installation samt material ligger runt 1 000 000 tsh, vilket motsvarar runt ca 5000 sek. Bara den siffran visar sa tydligt pa hur mycket "lite pengar", i vara ogon sett, kan gora har.
I ovrigt sa haller jag pa ochundersoker hur vi ska forbattra barnens kost. For tillfallet far dem en slags valling pa majsmjol tva ganger pa morgonen, sedan lunch vilket vanligtvis bestar av ugali maharage, sedan middag bestaende av liknande. Kycklinglever och nagon annan slags inalva, eller notkott far dem ibland, skulle gissa pa en gang i veckan. Sa nu har vi okat mangden ris och ugali som tillagas, men jag har aven tagit upp att dem borde ata fler mal mat per dag, minst tva mellanmal under eftermiddagen bestande av agg, mjolk, macka, avokado eller liknande.. Har bett Caroline att kolla upp kostnad for varphons, om det skulle bli battre billigare i langden och aven en inkomstkalla.
Igar tog vi en av barnen for att besoka hennes sjuka farmor. Flickan heter Jacklin och ar sju ar gammal. Hennes pappa ar dod och hennes mamma har gift om sig och vill inte veta av Jacklin. Sa innan hon kom till Caroline sa bodde hon tillsammans med sin aldre bror hos sin HIV smittade farmor. "Huset" dem bodde i, om man ens kan kalla det ett hus, ar gjort av pinnar och lera. Inuti finns det en eldstad och ett koskinn som fungerar som sang. Mat har/hade dem inte, utan de forlitade sig pa att slaktingar som da och da besokte dem skulle ta med sig nagot. Jacklins farbror ochfaster bor precis i narheten men dem har det minst lika illa stallt. Dem har tre barn varav ett har cerebral pares. Nar vi besokte dem sa ar det sa otroligt svart att forsta att dem verkligen sover, ater och lever dar.
Det ar jobbigt att komma till den insikten att dem har det sa, ursakta spraket, forjavligt. Mycket ar jobbigt just nu, men forsoker vanda all min energi till nagot positivt.
Nasta vecka ska jag borja ha lektioner med alla barnen, dem har precis som barnen hemma i sverige haft lov hela augusti. Det ska nastan bli befriande att fa gora nagot produktivt, och kanna att jag verkligen brojar gora nytta. Jag vet inte om jag namnt det innan, men det ar bara ett av barnen som forstar och kan prata ok engelska. Resten forstar enbart swahili, sa det kommer att bli nagot utav en utmaning.
Har besokt ett internet de senaste dagarna, men inte lyckats gora nagot da Tanzanias el valjer att komma och ga bast den vill.
Bilder och mer kommer nasta gang jag tar mig in till stan, vilket forhoppningsvis blir nagon dag denna vecka.
I nasta uppdatering ska jag forsoka lagga upp organisationens kontonr, sa att dem som vill kan ge ett bidrag. Jag vill gora sa mycket som mojligt for dessa barn, men som jag sagt till Caroline sa ar jag fortfarande ung och kan bara gora en viss del.
Fortsatt lasa och kommentera, era kommentarer gor mig otroligt glad och peppad!
Pa bilderna ser ni forst alla uppkladda for ett zoobesok. Andra bilden ar Jackson 3 ar, i full fart med munspelet.
Att det skulle ta mig en hel manad att satta mig in i vadsom verkligen pagar har trodde jag aldrig.
Men nu har jag iallafall skapat mig en klar bild utav vad som behover goras har, och aven i vilken prioriteringsordning detta maste ske.
Jag har ordnat sa att va imorgon kommer att besoka ett sjukhus med alla barnen for en "full medical checkup".Caroline har inte, som jag tidigare trodde, besokt en lakare med alla barnen. Hon har enbart testat alla for HIV och malaria da dem anlande. Tankegangarna och vad som prioriteras har ar valdigt annorlunda fran vad jag/vi ar vana vid. Haromdagen pratade vi aven med en pensionerad sjukskoterska som vi hoppas kunna anstalla for mycket vitala besok av barnen tva ggr/manad. Hennes uppgifter kommer vara att kolla vikt,langd,blodtryck,malaria,vaxtkurva och aven hjalpa oss med vilka andringar vi kan gora i kosten sa att dem borjar vaxa och utvecklas som dem ska. Som det ar nu sa ar alla barnen underutvecklade och underviktiga. Ett exempel ar Jackson tre ar som vager 10,3 kg. Ett staende problem just nu ar ocksa att alla barnen har en slags svampinfektion i harbotten, hander och nacke. Jag tog den som var varst, Nickson, till doktorn och har nu behandlat honom i en vecka med hydrogen peroxid och kramer. Vilket har fungerat jattebra. Dock har han blivit svensk pa kopet, hydrogen peroxid ar en syra som anvands i blonderingsmedel.
Nast efter lakarbesok i var prioriteringsordning kommer installation av tva vatten behallare a 1000 och 500 liter. Den stora ska placeras underjord och den mindre uppe pa en stallning for att skapa en vattentornseffekt. Den nedre tanken kopplas till en kommunal vattenkran som bara fungerar sporadiskt nagra timmar om dagen och nagra timmar under natten. Som det ar nu ar dem tvungna att ga nagon/nagra km(beroende pa om nagon utav de kommunala kranarna har vatten). Kostnaden vi har raknat fram for installation samt material ligger runt 1 000 000 tsh, vilket motsvarar runt ca 5000 sek. Bara den siffran visar sa tydligt pa hur mycket "lite pengar", i vara ogon sett, kan gora har.
I ovrigt sa haller jag pa ochundersoker hur vi ska forbattra barnens kost. For tillfallet far dem en slags valling pa majsmjol tva ganger pa morgonen, sedan lunch vilket vanligtvis bestar av ugali maharage, sedan middag bestaende av liknande. Kycklinglever och nagon annan slags inalva, eller notkott far dem ibland, skulle gissa pa en gang i veckan. Sa nu har vi okat mangden ris och ugali som tillagas, men jag har aven tagit upp att dem borde ata fler mal mat per dag, minst tva mellanmal under eftermiddagen bestande av agg, mjolk, macka, avokado eller liknande.. Har bett Caroline att kolla upp kostnad for varphons, om det skulle bli battre billigare i langden och aven en inkomstkalla.
Igar tog vi en av barnen for att besoka hennes sjuka farmor. Flickan heter Jacklin och ar sju ar gammal. Hennes pappa ar dod och hennes mamma har gift om sig och vill inte veta av Jacklin. Sa innan hon kom till Caroline sa bodde hon tillsammans med sin aldre bror hos sin HIV smittade farmor. "Huset" dem bodde i, om man ens kan kalla det ett hus, ar gjort av pinnar och lera. Inuti finns det en eldstad och ett koskinn som fungerar som sang. Mat har/hade dem inte, utan de forlitade sig pa att slaktingar som da och da besokte dem skulle ta med sig nagot. Jacklins farbror ochfaster bor precis i narheten men dem har det minst lika illa stallt. Dem har tre barn varav ett har cerebral pares. Nar vi besokte dem sa ar det sa otroligt svart att forsta att dem verkligen sover, ater och lever dar.
Det ar jobbigt att komma till den insikten att dem har det sa, ursakta spraket, forjavligt. Mycket ar jobbigt just nu, men forsoker vanda all min energi till nagot positivt.
Nasta vecka ska jag borja ha lektioner med alla barnen, dem har precis som barnen hemma i sverige haft lov hela augusti. Det ska nastan bli befriande att fa gora nagot produktivt, och kanna att jag verkligen brojar gora nytta. Jag vet inte om jag namnt det innan, men det ar bara ett av barnen som forstar och kan prata ok engelska. Resten forstar enbart swahili, sa det kommer att bli nagot utav en utmaning.
Har besokt ett internet de senaste dagarna, men inte lyckats gora nagot da Tanzanias el valjer att komma och ga bast den vill.
Bilder och mer kommer nasta gang jag tar mig in till stan, vilket forhoppningsvis blir nagon dag denna vecka.
I nasta uppdatering ska jag forsoka lagga upp organisationens kontonr, sa att dem som vill kan ge ett bidrag. Jag vill gora sa mycket som mojligt for dessa barn, men som jag sagt till Caroline sa ar jag fortfarande ung och kan bara gora en viss del.
Fortsatt lasa och kommentera, era kommentarer gor mig otroligt glad och peppad!
Pa bilderna ser ni forst alla uppkladda for ett zoobesok. Andra bilden ar Jackson 3 ar, i full fart med munspelet.
Handelserik vecka..
De senaste dagarna har inte varit nagot att hanga i julgranen.
For nastan en vecka sen borjade jag kanna mig lite sma dalig och under dem foljande dagarna sa eskalerade det till jattedalig. Har istortsett legat i sangen med hog feber och magsmartor sen dess, ingen mat utan bara vatten och resorb. Och de senaste dagarna salta kex och cornflakes.
Sa vi besokte farbror doktor, han paminde nagot sa sjukt mycket om presidenten i The last king of Scotland ni som sett den vet vad jag menar. Sa farbor doktor sa forst att jag var orolig och bara hade en upprord mage, och att det inte var nagon fara. Men icke, for sen nar tester o allt var klart sa hade jag tydligen bakteriell dysenteri. Men enligt dem, typ vanlig matforgiftning.
Men hursom, nagot kilo lattare, sa mar jag helt klart battre nu, borjade ata mediciner igar sa jag ar nog tillbaka pa banan pa nolltid.
Dock har jag bestamt for att inte borja dricka deras vatten igen, bara for att slippa oroa mig.
I en av alla bockerna jag hade med mig hittade vi nagra papper fran nar min kare mor var pa hamam weekend, just dessa papper ar om olika yoga pass. Caroline blev valdigt intresserad nar hon sag dem, sa jag ska borja ha yogapass med henne och barnen. Sa om nagon kanner sig manad sa skulle det vara alldeles underbart om ni ville skicka ner nagra yogamattor.
Och jag undrar, Mor min, skickade du avsiktligt med papperna eller var det en slump? Ar valdigt spand pa att fa veta..
Kan ocksa meddela att alla barnen har nu varsin tandborste med deras namn pa som dem anvander morgon och kvall.
En annan spannade nyhet ar att jag ska prova pa mina hantverkar skills. Har fatt for mig att jag ska bygga ett kladskap till barnen. Kan bli mycket spannande. Som det ar nu sa har barnen ex antal uppsattningar klader som de anvander tills de gar sonder, forst da far de en ny uppsattning. Detta ar endast for att dem nu inte har nagonstans att forvara klader som ar rena. For tillfallet funderar Carolines sovrum som garderob och forvaringsplats vilket ar ohallbart da hon knappt har plats att sova darinne.
Sa snart som mojligt ska jag kopa diverse plastlador som ska markas med allas namn, jag ska ga igenom alla klader som finns och bestamma vems som ar vems och sedan sortera ut dem. Plastladorna ska sedan stallas in i skapet som jag ska bygga(!!). Just nu ar allt verklige oorganiserat, dem har inget "speciellt" stalle for smutstvatt och inte heller for rena klader, sa ska ocksa ordna nagot som ska fungera som en smutskorg. For oss ar en sa enkel sak en sjalvklarhet, men den typen av organisering finns inte har, men nar jag pratade med Caroline om mina planer sa marktes det att dem verkligen skulle ha anvandning for det.
Alla som laser, kommentera mer an garna! Blir sa otroligt glad nar jag laser alla kommentarer.
Nu maste jag sluta sa att jag kan forsoka lagga upp lite bilder, det kan ta allt mellan 5-30 min for att lagga upp en bild..
Det man inte ser mar man inte daligt av..
Ett uttryck som kan appliceras pa det mesta har.
Haromdagen sag jag en ratta, inte i huset, men pa "uteplatsen", klattrandes upp for husvaggen och in under taket. Sedan pa natten horde jag nagot prassla runt i rissackarna som star(inne i huset) precis utanfor min sovrumsdorr. Antagligen en ratta. Nar jag sen var extremt kissnodig och verkligen behovde ga, sa vagade jag sjalvklart inte..
Jag har overtalat Caroline att jag ska fa kopa rattsakra forvaringslador till ris och annan mat. Bara tanken pa att ata nagot en ratta varit dar med sina sjukdomar och gnagt pa ger mig rysningar.
Jag har ju sjalvklart fragat allt som finns att fraga om spindlar ormar och allt annat som kan vara laskigt. Enligt Caroline kommer dem stora och giftiga spindlarna aldrig in i huset, men det finns ju sjalvklart nagra riktigt stora(som ar giftiga) precis utanfor huset pa framsidan. Och stora var ordet, jag fick se en idag, det var ingen fagelspindel utan den sag riktigt kantig och genom-ond ut. Lite luddig med gula tecken pa undersidan. Caroline hade vantat med att doda den for att jag skulle fa se den, jag vet egentligen inte hur mycket jag uppskattade det..
Som jag namnt och ni kanske forstatt sa ar Tanzania ett otroligt fattigt land, och trots alla diskussioner jag och Caroline haft om Tanzania, Afrika, Sverige, Manniskorna och deras likheter och skillnader sa ar det otroligt svart att satta fingret pa vad den utbredda fattigdomen grundar i. Caroline sjalv har uttryckt att folket inte kampar, att de inte tar tag i sitt eget ode och sin framtid. Det verkar satmma, men jag skulle anda garna vilja forsoka nysta i varfor? Brist pa utbildning, ja helt klart. Okunskap, ja. Tidigare namnde jag att manga, nastan alla, har har i olika grad daliga tander. Det handlar inte ens om huruvida de har rad med tandlakar besok, det handlar endast om att dem inte borstat tanderna. Och det ar inte bara de fattiga pa landsbygden, det ar overallt, fattiga som battre stallda. Det ar nagot som for mig ar valdigt svart att forsta. Jag fragade om huruvida barnen borstade tanderna, jag fik svaret att dem skarvat med det for att dem bara at upp tandkramen och tuggade sonder tandborstarna. Jag forsoker satta mig in i Carolines sits och frosta besvaret, men det ar nastintill omojligt. Nagot som ar en sa enkel rutin kan spara dessa barn manga ar av allvarliga problem och smarta. Sa, iodag ska jag kopa tandborstar och tandkram till alla. For att pa nagot satt forsoka uppmuntra dem till att anvanda dem ordentligt sa ska alla fa sin egen tandborste med sitt egna namn pa. Nagot som jag hoppas gor att dem vardesatter sina tandborstar och anvander dem.
Tankte forsoka kasta in lite bilder nu nar jag har gott om tid. Alla bilder ar fran barnhemmet, da jag inte vagat anvanda min kamera nar vi ror oss utanfor. Framst for att kostnaden utav den ar mer an vad de flesta har tjanar pa ett ar.
Till nasta gang, mycket noje!
Habari za asubuhi!
Mork mork dag... Innan jag drar allting sa maste jag fa klaga lite. Min dator har totalt lagt av, forsta gangen jag anvande den hittills(idag) sa la den av totalt efter en halvtimme pa internet. Och nu nar jag satter pa den star den "Reboot and select proper Boot device or Insert Boot Media in selected Boot device and press a key" och det gar itne att gora ett skit!! Om nan ar nagorlunda bra pa datorer, sa snallasnalla HJALP!!
Sa, nu var det avklarat..
Kom pa att jag knappt berattat nagot om stallet i sig. Caroline ar en 56 ar gammal Tanzaniansk kvinna, for tre ar sedan startade hon Econef Orphanage, vilket ar var jag nu bor. Pa barnhemmet bor det sammanlagt 11 barn som ar mellan 3 och 11 ar gamla. Ett av barnen har HIV, det ar en flicka pa sju ar som heter Frida. For de andra barnens och Fridas egen sakerhet sa forsoker Caroline omplacera Frida. Inget av barnen ar karnfriska, men ingen ar markbart jattesjuk heller. Jag har fatt hora om varje barns historia fran Caroline, hur lange de varit har, hur hon hittade dem osv. Alla barnen ar verkligen harliga, sa mycket som dem uppskattar en stunds uppmarksamhet eller att man leker eller bara pratar med dem, det ar guld vart. Och nar dem ar riktigt glada sa sjunger och dansar dem!
Men sjalvklart ar alla barnen olika, vissa tar det langre tid att fa kontakt med coh man marker hur svart dem har att lita pa en. Men forhoppningsvis kommer jag att lyckas knyta an till dem alla, pa ett eller annat satt.
Jag bor hemma hos Caroline, det ar hennes hem som fungerar som barnhem, och det ligger mitt ute pa landsbygden. For att komma till dala-dala(sma proppfulla bussar) som gar in till Arusha, sa far man ga i 20-30 min pa nagot som verkligen inte borde kallas vag.
Frukt och gronsaker finns det otroligt gott om, och det ar verkligen billigt. Just nu ar det avokado sasong, sa man kan kopa en hel pase med riktigt stora avokados for ca 100-500 shilling. (1000 shilling ar ca 5 kr)
Aven om alla har varit mer an trevliga och valkomnande mot mig, sa ar det fortfarande otroligt fattigt. Det gar inte att forestalla sig. Bar det faktum att de flesta man ser har otroligt daliga tander sager valdigt mycket, unga som gamla. Det visar pa bade brist pa pengar kunskap. Det far en helt klart att vardera vad man har hemma.
Nu ska jag vandra tillbaka till Econef
Onsdag
Mambo!
Efter en flygresa som kandes som en hel livstid sa landade jag tillslut pa kilimanjaros flygplats.
Det absolut forsta jag gor ar att ga ifran ett av mina handbagage(den lilla rullvaskan), fantastiskt forvirrad. Upptackte det som tur var efter ca en halvtimme i kon till visa ansokan, och ja, den stod kvar dar jag lamnade den.
Tjanstemannen var helt otroligt langsamma och det tog over en timme innan jag kunde komma ut i vanthallen o hamta mina jattebaggage.
Jag mottes av Caroline i vanthallen och sedan akte vi direkt hem till henne. Dar fick jag en andra middag o traffade barnen som hastigast.
Igar, tisdag, vilade vi enligt Caroline. Frukost och lite lek med barnen, sen gick vi runt i omradet och jag fick se var hon odlar och hon visade aven var jag kan hitta bank samt internet.
Vagen till huset ar en "dirtroad" i allra hogsta grad. Stora stenar och hal overallt och da en bil eller lastbil kor forbi sa maste man tacka for ansiktet for att det dammar sa mycket.
Jag fick se apor som tydligen lever i mangfald i ett skogsparti nara huset. Pavag tillbaka sa fragade jag om vilka sorters ormar man oftast sag och hon raknade da upp olika Mambor, bla den svarta mamban. Kul!
Men hon forsakrade mig om att dem inte kom in i huset.
Barnen ar det sotaste man kan tanka sig, nar vi kommit hem sa blaste vi upp en fotboll och en volleyboll, samt ballonger och sapbubblor. Nar jag tog fram min kamera sa blev jag omringad av alla som nastintill brottade ner mig for att fa vara med pa bild och fa titta pa kameran.
Under eftermiddagen satt vi och forsokte lara mig lite swahili, Caroline gick igenom en bok om swahili som jag har med mig och forklarade hur och nar man anvander vilka uttryck. Caroline forsoker varva engelska och swahili ratt mycket och forklarar garna vad som sags da vi traffar vanner till henne. Det ar mycket att ta in sahar i borjan, men vi bada tror att jag kommer kunna prata lite och forsta en del efter nagra veckor.
Maten har ar otroligt god, Caroline och hennes hjalpreda ar verkligen duktiga pa att laga mat. Igar gjorde Caroline juice pa passionsfrukt, avokade, morotter och vitlok. Ja, jag vet hur dte later men det var ritkigt gott. Till middag hade Caroline tillagat omogna bananer(det ar tydligen en traditionell ratt, man ater dem istallet for ris) med en gryta pa kyckling grona bonor och massa goda kryddor, och en spenat och lokblandning.
An sa lange sa har det varit relativt varmt, dar vi bor ar vadret lite kyligare pga bergen runtomkring och det blir valdigt fort kallt nar solen gatt ner.
Idag har jag och Caroline tagit en av dem sma bussarna(typ en van) in till Arusha.
Just nu ar hon pa en workshop om forebyggande mediciner och vaccinationer mot HIV, sa jag driver runt sjalv ett tag.
Har haft problem med min telefon, jag hade en lucka da jag hade mottagning igar och fick en hel dros med sms, men sen dess har jag inte haft nagon tjanst alls.
Sa mor och far, ledsen att jag inte hort av mig. Jag har skickat ett sms fran Carolines telefon som jag hoppas kommit fram.
Det ar ratt underligt, idag ar bara min andra dag, men anda sa kanner jag mig verkligen hemma har. Caroline ar otroligt vanlig och valkomnande. Som hon sagt till mig ett antal ganger "be free" och det ar precis vad jag kanner att jag kan vara. Hon ar en otroligt vanlig och god manniska, och man marker tydligt hur mycket manniskor runtomkring respekterar henne. Jag ar fullt overtygad om att jag kommer att trivas mycket bra har!
Till nasta gang, karibu!
Forsoker att uppdatera igen sa snart som majligt och aven kasta in lite bilder.
En helg, sedan hej Afrika!
Snart är det dags!
Misströsta ej, jag har INTE fallit ned i bloggträsket.
Denna bloggens enda syfte är för att ventilera huvudet och kunna uppdatera alla hemma(som är intresserade) och försäkra föräldrar om att jag lever.
På måndag den 2:a augusti sticker jag iväg till Tanzania för att i fyra månader bo och arbeta på ett litet barnhem.
Jag är dessvärre inget bloggess så har egentligen inte sjukt mycket intressant att skriva såhär dagarna före dagen D, så det här får räcka. För denna gång.
Misströsta ej, jag har INTE fallit ned i bloggträsket.
Denna bloggens enda syfte är för att ventilera huvudet och kunna uppdatera alla hemma(som är intresserade) och försäkra föräldrar om att jag lever.
På måndag den 2:a augusti sticker jag iväg till Tanzania för att i fyra månader bo och arbeta på ett litet barnhem.
Jag är dessvärre inget bloggess så har egentligen inte sjukt mycket intressant att skriva såhär dagarna före dagen D, så det här får räcka. För denna gång.
