Utställning
Nu var det väldigt länge sedan jag skrev här och det har snart gått ett helt år sedan jag kom hem till Sverige efter mitt stora äventyr i Tanzania. Men det är inte lika länge sedan jag var där då jag spenderade tre veckor i Jua-Cali under sommaren. Jag är otroligt glad att jag kunde införliva det löfte jag gav om att komma tillbaka.
Mycket har hänt sedan jag var borta, det nya köket och de nya toaletterna är färdigställda och en utbyggnad med hela tre nya sovrum står klar. Den nya utbyggnaden har gjort så att alla 12 inte längre behöver sova i ett litet rum. Nu sover Faraja, Rajabu, Nixon och Brian i ett rum(de äldre pojkarna), Selina, Frida, Jacklin, Brenda och Husna delar på ett rum och Naomi, Jackson, Nemusa och Mama Goudi har ett eget rum. Dem nya sovrummen är rymliga och ljusa, så dem har fönster. Barnen stormtrivs!
Nog om det materiella, det jag var allra gladast över att se(och höra) var hur mycket barnens engelska hade förbättrats. Alla barnen försöker verkligen att tala engelska, dem prövar ständigt nya ord, frågar om vad olika saker heter och övar ständigt att prata då de leker. Att undervisa barn i ett nytt språk är en sak, men det som krävs är att de själva har en vilja och en tro till sig själva i att tala och öva språket. Att se dem "hitta ord" och verkligen visa en tilltro till sin egen kapacitet var helt fantastiskt!
Strax efter att jag lämnat Tanzania i december förra året kom två svenska arkiteter på besök, Frida Öster och Carolina Wikström. Dem har via Charlotte fått upp ögonen för ECONEF och skapade som sitt examensarbete ett nytt center åt ECONEF. Då dem var där i januari mätte dem den biten land som Caroline äger och de skaffade även information om arbetskraft, material osv.
Detta fantastiska projekt har dem fortsatt jobba på sen dess under namnet på deras arkitektkontor, Asante, och de arbetar idag hela 40 % med enbart ECONEFs nya center.
Deras grundidé är att skapa ett självförsörjande eko-vänligt center som inkluderar en skola, barnhem, hur för anställda och volontärer samt djurhållning och odlingar. För mig som dem vanliga gemene man ser alla dessa planer och ritningar fantastiska ut. Husen och området är otroligt välplanerat och inkorporerar såväl platser där barn kan vara just barn och helt kravlöst leka och skoja som mer avskilda platser för lugn ensamtid och inlärning.
Under just denna helg i september , tors 15e - sön 18e, hålls en utsällning på Vulcanusg 15 i Stockholm där man har chans att höra Frida och Carolina berätta om projektet och se ritningar, bilder och modeller av det nya centret.
På plats kan man även köpa vackra afrikanska smycken, afrikansk konst, lyssna till fantastisk afrikansk musik samt handla dricka och fika. Eventet i sig hålls just för att visa upp det fantastiska center som kommer att bli det nya ECONEF och även för att få upp folks intresse för att bli delaktiga i detta nu innan det officiella startskottet går. Alla pengar som utsällningn kommer att generera går oavkortat till bygget av det nya centret.
Det finns mycket glädje i det jag skriver och tidigare skrivit och jag vill nu ta en stund för att belysa vad som i slutändan ligger till grund för projekt som dessa. När man vill hjälpa de som har det sämre ställt görs det givetvis med materiella medel, det vi kommer att göra med det nya centret är fysiskt då vi bygger upp och expanderar en verksamhet med hjälp av nya byggnader och infrastruktur. Det nya centret kommer att göra otroligt mycket för ECONEF för organisation men framförallt för alla de barn som i framtiden kommer att vara organisationens hjärta och livskraft. Byggnaderna i sig kommer att göra mycket, men de möjligheter byggnaderna symboliserar är gränslösa.
De som har spenderat en längre tid i Tanzania kan bekräfta att den hopplöshet som existerar där inte går att ta miste på. Ambition är en bristvara och de flesta ser idéer om framgång som dödfödda innan de ens kommit att se dagens ljus. Vi kan ge en annan människa mycket, men ambition och drömmar är något som människan måste skapa inom sig själv.
Vad man kan se i barn världen över är detsamma på alla kontinenter, det gror något inom dem. Det finns en vilja, en strävan. Vad vi ger våra barn på ECONEF med det nya centret är en grogrund där de själva kan odla sina ambitioner och skapa sina drömmar. Om man skulle kunna definiera hopp som något fysiskt så skulle dessa byggnader passa in på beskrivningen.
Det blev många stora ord, men jag hoppas att jag lyckats förmedla vad jag anser är det allra viktigaste elementet i detta projekt. Det faktum att vi inte bara bygger hus, utn en framtid åt några fantastiska barn!
Nedan finner ni en länk till inbjudan med mer info om tider osv.
Baadaye
Kommentarer
Postat av: Lovisa Andersén
Hej! Jag är en tjej som tar studenten nu i vår och har under en längre tid haft tankar på att vilja jobba som volontär ett tag efter skolan. Jag har tittat rätt mycket på ställen i Tazania och just också Arusha som du har varit i. Jag googlade runt och på så sätt hittade din blogg som jag har läst en hel del på sista tiden. Hur spännande som helst! Jag skulle gärna vilja prata lite med dig om hur det går till, vilken organisation du åkte med, hur du fick kontakt med just det barnhemmet och sånna saker. Jag ser dock att du inte har uppdaterat på väldigt länge så du kanske inte alls är inne här så ofta, men när eller om du ser det här får du gärna slänga in en kommentar på min blogg som jag skrev adressen till här ovan och eventuellt ge ut din mailadress så kanske jag kan få diskutera lite med dig. Supertacksam för svar. Kram!
Trackback
