"My mum for you is bye?"

Det ar ingen vacker och grammatiskt korrekt engelska som mina kara barn lyckas med, men for mig later det som den ljuvaste musik! Sa igar lamnade vi mamma pa flygplatsen, och det var med nagra tarar i ogonvran som jag vinkade hejda. Men vi har haft en jattebra tid tillsammans! Jag, Caroline och alla barnen uppskattar verkligen att hon ville komma och besoka oss.
Och inte heller var det en helt handelsefri vecka lagom till att mamma anlande var det en ratta som bestamde sig for att gora vart rum till sitt eget. Under besoket i nationalparken sag vi giraffer,zebror,flamingos,vartsvin, diverse olika antiloper och olika bufflar. Barnen at jordnotssmor och nutella mackor, hemmagjord morotskaka och bannchips, vilket var minst lika uppskattat som att fa se alla djuren.

Sedan i tisdags besokte vi ett hotell i narheten for bad i pool och lek pa hotllets stora lekplats. Besoket borjade med att Naomi 3 ar,vildare an vildast, kastade sig handlost i barnpoolen. Vi var chockade, hon var chockad, men i slutet av dagen var vattnet anda helt okej.. Hotellets stora lekplats var verkligen uppskattad, dem sprang fran grej till grej i nagra timmar idogt leende. Ingen holl sig vaken under halvtimmes resan hem till barnhemmet. En mycket lyckad dag!

Idag har vi som vanligt haft lektioner, men vi har aven borjat organisera och stada klassrummet. Vi bestamde idag av en ingivelse att vi pa lordag ska satta upp vaggfasta hyllor och pa sondag mala om vaggarna. Just nu ar det vitt, snarare var vitt, pga damm och mycket smutsiga barn sa ser det valdigt trakigt ut.

Pa lordag ska vi besoka ett av varat barn som bor pa ett annat center. Det ar en liten flicka som heter Elisabeth som Caroline placerat dar framst for att hon var i mycket daligt skick da hon och Charlotte hittade henne, men ocksa for att hon ar testad positiv for HIV.

Sedan pa onsdag nasta vecka drar jag ivag till zanzibar for att fylla pa med energi och bra ideer!


Ett stycke mamma pa besok och en massa annat kul..

I mandags var vi (jag,Fernanada,Caroline och alla elva barnen) och hamtade mama Frida pa kilimanjaros flygplats.
Efter lite krangel med tullen sa var allt bra och jag fick med mig min kare mor hem till Caroline.

Tusen,tusen tack till alla som skickat ner en massa bra grejer! En livsforbrukning av tandborstar, mycket bra ritgrejer, mjukisdjur, klader och en massa annat bra! Vi lekte klassisk svensk fiskdamm med barnen och gav dem varsitt gosedjur, en mycket popular lek! Och, Birgitta, klistermarkena ar jattekul och uppskattade till rattningen av skoluppgifter. Sen har det varit otroligt kul att visa en massa bilder av det kalla snoiga sverige i den jattefina boken! Dem har dragit slutsatsen att Sverige ar ett mycket vackert land, men att det ser alldeles for kallt ut.. Tack!

Gustaf, verkligen uppskattat om du kan hjalpa till med broschyren! Jag ska se till att sammanstalla en grov layout som jag kommer att skicka till dig. Och som Lisa sager sa ar resurserna har inte helt palitliga. Det skulle nog ga att trycka dem har, men resultatet skulle nog bli lite sisadar.

Tiden bara flyger ivag, aven nu nar min mamma ar har. Hittills har vi mestadels hunnit med lektioner och igar var vi ivag och at middag pa ett hotell i narheten. Men vi har fortfarande det roligaste framfor oss! Imorgon ska vi besoka Arusha nationalpark med alla barnen, vilket ska bli otroligt kul da de inte varit utanfor barnhemmet sa ofta. Men ocksa hoppas jag att dem far se nagra av de djuren de sett pa video varje sondag. Sedan pa tisdag tar vi med oss hela barnaskaran till ett hotell i narheten for en hel dag fylld med bad och lek.

Och vi har vatten! Hade nastan glomt bort att vatten faktiskt kan komma ur en kran istallet for en hink! Nu maste jag kasta upp lite bilder och sen ska vi alla aka in till Arusha!




72 dagar senare..

72 dagar i Tanzania och 55 kvar.. Tror att jag kommit in i tredje andningen, har haft nagra svackor dar jag saknar allt fran svenskt godis till alla nara och kara hemma. Men just nu kanns allt lite lattare igen, och som jag namnt tidigare sa flyger verkligen tiden ivag har.

Forra veckan fyllde jag 20, det var inte som nagon annan fodelsedag jag spenderat. Men det var en mycket lyckad dag med tarta,sang och massor av bananer. Min favoritratt ar ndizi nyama, bananer som man tillagar med kott, och det var en given fodelsedagslunch tillsammans med katchumbari och parachici.


Dagarna har flyter ratt latt ihop, och vardagen blir lika vardaglig som vardagen hemma. Maste da och da paminna mig sjalv om var jag ar. Nagot som dock ar foranderligt ar barnens framsteg, som verkligen borjar bli tydliga nu. Dem pratar och sjunger standigt, pa engelska och swahili. Framforallt verkar dem ha vunnit ny tillit till sig sjalva da alla helt plotsligt vagar forsoka sig pa att prata engelska, aven om det inte manga ganger ar grammatiskt korrekt eller en hela meningar. Men det faktum att dem nu vagar forsoka ar mycket stort, och det gladjer mig nagot otroligt.

Som jag namnt sa har jag lagt ner lite kraft i att forsoka forbattra barnens diet, framst att forsoka fa dem att ga upp i vikt. Detta startade vi med i september och i borjan av manaden matte och vagde vi alla barnen. I borjan av oktober matte och vagde vi alla igen, och jag kan med mycket stolthet beratta att alla hade gatt upp minst 0.2 kg. Forandringen ar inte mycket tydlig pa deras kropshydda, men deras energi ar helt klart forandrad. Dessutom verkar alla ha lattare att fokusera mer under lektionerna.

Och vattenprojektet! Helt plotsligt sa ar det nastintill klart, vi kommer, om allt gar som det ska, ha vatten redan nu pa sondag! Jag trodde att uttrycket sa "There is no hurry in Tanzania", det ar en verklig glad overraskning att allt gatt sa fort!

Veckorna flyger ivag har, i mandags denna vecka kom Carolines 17ariga son Kevin hem fran sin skola i Moshi. Han har lov fran sin skola fram till januari och ska stanna hos Caroline tills dess. Jag ar makta imponerad da det forsta han gjorde nar han kom hem var att stada hela huset inklusive Carolines rum, tvatta barnens klader och igar lagade han middag at oss. Allt detta utan protester, for honom verkar det vara en sjalvklarhet. Det fick mig att tanka en del pa min egen kare bror, som faktiskt ar hela ett ar aldre, men aldrig skulle fa for sig att stada huset, laga nagot annat an stekta hotdogs eller stada mammas rum, aven om han ar en alldeles fortrafflig ung man. Men varlden ar bra annorlunda har.. Pa mandag kommer min mamma hit och halsar pa. Nagot som jag, Caroline och alla barnen ser fram emot otroligt mycket! Tillsammans med henne ska vi aka pa utflykt till Arusha National Park med alla barnen, besoka masaierna igen och aka for att se den biten land dar Caroline planerar att bygga sitt stora center i framtiden.

Efter att mamma akt hem ar det bara en vecka och sen aker jag ivag for en valbehovd paus pa zanzibar. Ar dock valdigt kluven over det, ser absolut fram emot det valdigt mycket, men far samtidigt lite daligt samvete. Jag behover pausen och vilan men det kanns anda ratt konstigt att ligga och steka pa en strand efter all den tid jag spenderat har, och allt jag upplevt. Men vem vet, jag kanske gor ett battre jobb nar jag kommer tillbaka med ny energi..

En forfragan till nagon som laser och vill gora nagot litet for att hjalpa till. Caroline och jag har pratat om att gora en broschyr for organisationen. Nagot som gjort har inte skulle fa ett bra slutresultat. Bilder och text har vi har, det enda vi behover hjalp med ar trycket, och sen om de kan skickas ner hit. Om nagon kanner sig traffad sa kan ni lagga en kommentar har eller skicka ett mail till mig sa kan vi prata med om detaljerna.

Tankte se till att lagga upp lite bilder pa vattenprojektet och fran min fodelsedag, men upptackte precis att jag inte har nagra batterier kvar i min kamera, sa det far bli imorgon eller sondag.

Tack for alla gratulationer! Och fortsatt lasa och kommentera allt ni orkar!


Time flies..

Annu en vecka har passerat, och det kanns lite som att tiden bara flyger ivag har..
Forra lordagen tog vi oss ut till en liten by kallad Longido dar vi talade med en grupp Masai kvinnor. Longido ligger mitt ute i ingenstans och ar omgivet av okenliknande landskap som har uppkommit pa senare ar pga vaderomstallningar och aven Masaiernas boskap.
Det var en helt klart otroligt intressant och larorik upplevelse. Masaierna ar okanda for sin motstravighet till att anpassa sig efter dagens samhalle och sin extremt daliga kvinnosyn. Vi pratade med en grupp pa 20 nagonting kvinnor i aldrar fran ca 16 - 85. Masaikvinnorna star for allt arbete sasom bygge av hus(boma, gjort av lera, kodynga och grenar), matlagning, samling av tra och allt hushallsarbete. Mannens enda uppgift ar att se efter boskapet, det gor att dem oftast lamnar barn och kvinnor for att leta nya betesmarker at djuren. Omradet omkring Longido har inte sett en droppe regn pa hela sju ar, sa de senaste aren har dem haft en stor brist pa mat vilket syns tydligt pa kvinnorna vi pratade med. Okunskapen i Tanzania ar stor, speciellt inom masai samhallet.
Vi stallde fragor om barnafodande, arbete, relationer osv. Masaikvinnorna blir bortgifta nar de fortfarande ar i sin mors mage, vilket resulterar i att barn ofta foder barn. Kanske ar jag en riktig feminist eller iallafall nagot liknande, men det jag fick hora fran dessa kvinnor gjorde mig verkligen fly forbannad. En losning som dem brukar da en alldeles for ung flicka ar gravid ar att minska mangden mat hon far i sig under graviditeten, detta for att barnet ska vara sa litet som mojligt och "komma ut" sa latt som mojligt ur en kropp som inte var menad att foda fram ett barn forran tio ar senare. Detta "knep" var dock inte nodvandigt att anvanda nu da det redan var en sapasss grav brist pa mat att barnen ar sma utav sig sjalva da det ar dags att foda. Nar jag fick veta det stallde jag egnast fragan om dem vet att inte bara tillvaxten av barnet storleksmassigt hammas, utan aven utvecklingen av hjarnan och alla andra vitala delar. Detta visste dem sjalvklart inte och dem blev genuint forvanade over att hora det.
Varlden ar allt bra underlig ibland..
Vi ar just nu i full gang med att forbereda allt till nar min kare mor anlander. Nagot som jag, Caroline och barnen verkligen ser fram emot!
Jag haller pa att lara dem diverse svenska ord och namnen pa alla i familjen. Da och da kan man hora nagon saga "Hej farbror Frigge" eller "my brothers name is Emil", och jag skrattar alltid lika mycket nar jag hor det..
En valdigt glad nyhet ar att vi har startat vattenprojektet pa riktigt nu, vi har inskaffat allt material och de har monterat upp stallningen som en utav vattentankarna ska sta pa. Plotsligt sa gar allt valdigt fort och jag ar verkligen lycklig over att se att det hander nagot..
Jag har spenderat ratt mycket tid denna vecka till att forsoka fundera ut vad som hant med de brev som jag tydligen borde ha fatt.. De manga statliga instutitionerna i Tanzania lever sitt eget liv och fungerar aldrig korrekt utan smorjmedel av den grona fargen. Korruptionen ar hog. men i ar i full gang med att kontakta huvudpostkontoret i Arusha for att fundera ut var mina brev ar.. Farmor, har kommer en liten halsning till dig, jag har postat ett brev till dig idag, och nar du svarar pa det kan du kanske prova skriva Caroline Nicholas som huvudmottagare och Att. Frida Hannar. Det kanske fungerar battre!
Pa onsdag blir det svenskt party i Jua Kali, med tarta svenska girlanger och sma svenska flaggor. Jag har ocksa lart barnen den speciella hannarska fodelsedagssangen. Det kommer att bli som ingen tidigare fodelsedag!
Har kommer lite Masai bilder, nasta gang ska jag se till att ha bilder pa vattenprojektet sa att ni, alla underbara, kan fa se vad ni har gjort!

RSS 2.0