timewellspent

72 dagar i Tanzania och 55 kvar.. Tror att jag kommit in i tredje andningen, har haft nagra svackor dar jag saknar allt fran svenskt godis till alla nara och kara hemma. Men just nu kanns allt lite lattare igen, och som jag namnt tidigare sa flyger verkligen tiden ivag har.

Forra veckan fyllde jag 20, det var inte som nagon annan fodelsedag jag spenderat. Men det var en mycket lyckad dag med tarta,sang och massor av bananer. Min favoritratt ar ndizi nyama, bananer som man tillagar med kott, och det var en given fodelsedagslunch tillsammans med katchumbari och parachici.


Dagarna har flyter ratt latt ihop, och vardagen blir lika vardaglig som vardagen hemma. Maste da och da paminna mig sjalv om var jag ar. Nagot som dock ar foranderligt ar barnens framsteg, som verkligen borjar bli tydliga nu. Dem pratar och sjunger standigt, pa engelska och swahili. Framforallt verkar dem ha vunnit ny tillit till sig sjalva da alla helt plotsligt vagar forsoka sig pa att prata engelska, aven om det inte manga ganger ar grammatiskt korrekt eller en hela meningar. Men det faktum att dem nu vagar forsoka ar mycket stort, och det gladjer mig nagot otroligt.

Som jag namnt sa har jag lagt ner lite kraft i att forsoka forbattra barnens diet, framst att forsoka fa dem att ga upp i vikt. Detta startade vi med i september och i borjan av manaden matte och vagde vi alla barnen. I borjan av oktober matte och vagde vi alla igen, och jag kan med mycket stolthet beratta att alla hade gatt upp minst 0.2 kg. Forandringen ar inte mycket tydlig pa deras kropshydda, men deras energi ar helt klart forandrad. Dessutom verkar alla ha lattare att fokusera mer under lektionerna.

Och vattenprojektet! Helt plotsligt sa ar det nastintill klart, vi kommer, om allt gar som det ska, ha vatten redan nu pa sondag! Jag trodde att uttrycket sa "There is no hurry in Tanzania", det ar en verklig glad overraskning att allt gatt sa fort!

Veckorna flyger ivag har, i mandags denna vecka kom Carolines 17ariga son Kevin hem fran sin skola i Moshi. Han har lov fran sin skola fram till januari och ska stanna hos Caroline tills dess. Jag ar makta imponerad da det forsta han gjorde nar han kom hem var att stada hela huset inklusive Carolines rum, tvatta barnens klader och igar lagade han middag at oss. Allt detta utan protester, for honom verkar det vara en sjalvklarhet. Det fick mig att tanka en del pa min egen kare bror, som faktiskt ar hela ett ar aldre, men aldrig skulle fa for sig att stada huset, laga nagot annat an stekta hotdogs eller stada mammas rum, aven om han ar en alldeles fortrafflig ung man. Men varlden ar bra annorlunda har.. Pa mandag kommer min mamma hit och halsar pa. Nagot som jag, Caroline och alla barnen ser fram emot otroligt mycket! Tillsammans med henne ska vi aka pa utflykt till Arusha National Park med alla barnen, besoka masaierna igen och aka for att se den biten land dar Caroline planerar att bygga sitt stora center i framtiden.

Efter att mamma akt hem ar det bara en vecka och sen aker jag ivag for en valbehovd paus pa zanzibar. Ar dock valdigt kluven over det, ser absolut fram emot det valdigt mycket, men far samtidigt lite daligt samvete. Jag behover pausen och vilan men det kanns anda ratt konstigt att ligga och steka pa en strand efter all den tid jag spenderat har, och allt jag upplevt. Men vem vet, jag kanske gor ett battre jobb nar jag kommer tillbaka med ny energi..

En forfragan till nagon som laser och vill gora nagot litet for att hjalpa till. Caroline och jag har pratat om att gora en broschyr for organisationen. Nagot som gjort har inte skulle fa ett bra slutresultat. Bilder och text har vi har, det enda vi behover hjalp med ar trycket, och sen om de kan skickas ner hit. Om nagon kanner sig traffad sa kan ni lagga en kommentar har eller skicka ett mail till mig sa kan vi prata med om detaljerna.

Tankte se till att lagga upp lite bilder pa vattenprojektet och fran min fodelsedag, men upptackte precis att jag inte har nagra batterier kvar i min kamera, sa det far bli imorgon eller sondag.

Tack for alla gratulationer! Och fortsatt lasa och kommentera allt ni orkar!