Nastan en manad.

Pa torsdag denna vecka sa har det gatt en hel manad sedan jag anlande. Tiden bara flyger ivag nar man har roligt, som uttrycket sager. Roligt, mja.. Larorikt, helt klart.. Hursom sa har det gatt valdigt fort.

Att det skulle ta mig en hel manad att satta mig in i vadsom verkligen pagar har trodde jag aldrig.
Men nu har jag iallafall skapat mig en klar bild utav vad som behover goras har, och aven i vilken prioriteringsordning detta maste ske.
Jag har ordnat sa att va imorgon kommer att besoka ett sjukhus med alla barnen for en "full medical checkup".Caroline har inte, som jag tidigare trodde, besokt en lakare med alla barnen. Hon har enbart testat alla for HIV och malaria da dem anlande. Tankegangarna och vad som prioriteras har ar valdigt annorlunda fran vad jag/vi ar vana vid. Haromdagen pratade vi aven med en pensionerad sjukskoterska som vi hoppas kunna anstalla for mycket vitala besok av barnen tva ggr/manad. Hennes uppgifter kommer vara att kolla vikt,langd,blodtryck,malaria,vaxtkurva och aven hjalpa oss med vilka andringar vi kan gora i kosten sa att dem borjar vaxa och utvecklas som dem ska. Som det ar nu sa ar alla barnen underutvecklade och underviktiga. Ett exempel ar Jackson tre ar som vager 10,3 kg. Ett staende problem just nu ar ocksa att alla barnen har en slags svampinfektion i harbotten, hander och nacke. Jag tog den som var varst, Nickson, till doktorn och har nu behandlat honom i en vecka med hydrogen peroxid och kramer. Vilket har fungerat jattebra. Dock har han blivit svensk pa kopet, hydrogen peroxid ar en syra som anvands i blonderingsmedel.
Nast efter lakarbesok i var prioriteringsordning kommer installation av tva vatten behallare a 1000 och 500 liter. Den stora ska placeras underjord och den mindre uppe pa en stallning for att skapa en vattentornseffekt. Den nedre tanken kopplas till en kommunal vattenkran som bara fungerar sporadiskt nagra timmar om dagen och nagra timmar under natten. Som det ar nu ar dem tvungna att ga nagon/nagra km(beroende pa om nagon utav de kommunala kranarna har vatten). Kostnaden vi har raknat fram for installation samt material ligger runt 1 000 000 tsh, vilket motsvarar runt ca 5000 sek. Bara den siffran visar sa tydligt pa hur mycket "lite pengar", i vara ogon sett, kan gora har.
I ovrigt sa haller jag pa ochundersoker hur vi ska forbattra barnens kost. For tillfallet far dem en slags valling pa majsmjol tva ganger pa morgonen, sedan lunch vilket vanligtvis bestar av ugali maharage, sedan middag bestaende av liknande. Kycklinglever och nagon annan slags inalva, eller notkott far dem ibland, skulle gissa pa en gang i veckan. Sa nu har vi okat mangden ris och ugali som tillagas, men jag har aven tagit upp att dem borde ata fler mal mat per dag, minst tva mellanmal under eftermiddagen bestande av agg, mjolk, macka, avokado eller liknande.. Har bett Caroline att kolla upp kostnad for varphons, om det skulle bli battre billigare i langden och aven en inkomstkalla.

Igar tog vi en av barnen for att besoka hennes sjuka farmor. Flickan heter Jacklin och ar sju ar gammal. Hennes pappa ar dod och hennes mamma har gift om sig och vill inte veta av Jacklin. Sa innan hon kom till Caroline sa bodde hon tillsammans med sin aldre bror hos sin HIV smittade farmor. "Huset" dem bodde i, om man ens kan kalla det ett hus, ar gjort av pinnar och lera. Inuti finns det en eldstad och ett koskinn som fungerar som sang. Mat har/hade dem inte, utan de forlitade sig pa att slaktingar som da och da besokte dem skulle ta med sig nagot. Jacklins farbror ochfaster bor precis i narheten men dem har det minst lika illa stallt. Dem har tre barn varav ett har cerebral pares. Nar vi besokte dem sa ar det sa otroligt svart att forsta att dem verkligen sover, ater och lever dar.
Det ar jobbigt att komma till den insikten att dem har det sa, ursakta spraket, forjavligt. Mycket ar jobbigt just nu, men forsoker vanda all min energi till nagot positivt.

Nasta vecka ska jag borja ha lektioner med alla barnen, dem har precis som barnen hemma i sverige haft lov hela augusti. Det ska nastan bli befriande att fa gora nagot produktivt, och kanna att jag verkligen brojar gora nytta. Jag vet inte om jag namnt det innan, men det ar bara ett av barnen som forstar och kan prata ok engelska. Resten forstar enbart swahili, sa det kommer att bli nagot utav en utmaning.

Har besokt ett internet de senaste dagarna, men inte lyckats gora nagot da Tanzanias el valjer att komma och ga bast den vill.
Bilder och mer kommer nasta gang jag tar mig in till stan, vilket forhoppningsvis blir nagon dag denna vecka.
I nasta uppdatering ska jag forsoka lagga upp organisationens kontonr, sa att dem som vill kan ge ett bidrag. Jag vill gora sa mycket som mojligt for dessa barn, men som jag sagt till Caroline sa ar jag fortfarande ung och kan bara gora en viss del.

Fortsatt lasa och kommentera, era kommentarer gor mig otroligt glad och peppad!

Pa bilderna ser ni forst alla uppkladda for ett zoobesok. Andra bilden ar Jackson 3 ar, i full fart med munspelet.

Jackson, tre ar


Handelserik vecka..

De senaste dagarna har inte varit nagot att hanga i julgranen.
For nastan en vecka sen borjade jag kanna mig lite sma dalig och under dem foljande dagarna sa eskalerade det till jattedalig. Har istortsett legat i sangen med hog feber och magsmartor sen dess, ingen mat utan bara vatten och resorb. Och de senaste dagarna salta kex och cornflakes.
Sa vi besokte farbror doktor, han paminde nagot sa sjukt mycket om presidenten i The last king of Scotland ni som sett den vet vad jag menar. Sa farbor doktor sa forst att jag var orolig och bara hade en upprord mage, och att det inte var nagon fara. Men icke, for sen nar tester o allt var klart sa hade jag tydligen bakteriell dysenteri. Men enligt dem, typ vanlig matforgiftning.
Men hursom, nagot kilo lattare, sa mar jag helt klart battre nu, borjade ata mediciner igar sa jag ar nog tillbaka pa banan pa nolltid.
Dock har jag bestamt for att inte borja dricka deras vatten igen, bara for att slippa oroa mig.

I en av alla bockerna jag hade med mig hittade vi nagra papper fran nar min kare mor var pa hamam weekend, just dessa papper ar om olika yoga pass. Caroline blev valdigt intresserad nar hon sag dem, sa jag ska borja ha yogapass med henne och barnen. Sa om nagon kanner sig manad sa skulle det vara alldeles underbart om ni ville skicka ner nagra yogamattor.
Och jag undrar, Mor min, skickade du avsiktligt med papperna eller var det en slump? Ar valdigt spand pa att fa veta..
Kan ocksa meddela att alla barnen har nu varsin tandborste med deras namn pa som dem anvander morgon och kvall.

En annan spannade nyhet ar att jag ska prova pa mina hantverkar skills. Har fatt for mig att jag ska bygga ett kladskap till barnen. Kan bli mycket spannande. Som det ar nu sa har barnen ex antal uppsattningar klader som de anvander tills de gar sonder, forst da far de en ny uppsattning. Detta ar endast for att dem nu inte har nagonstans att forvara klader som ar rena. For tillfallet funderar Carolines sovrum som garderob och forvaringsplats vilket ar ohallbart da hon knappt har plats att sova darinne.
Sa snart som mojligt ska jag kopa diverse plastlador som ska markas med allas namn, jag ska ga igenom alla klader som finns och bestamma vems som ar vems och sedan sortera ut dem. Plastladorna ska sedan stallas in i skapet som jag ska bygga(!!). Just nu ar allt verklige oorganiserat, dem har inget "speciellt" stalle for smutstvatt och inte heller for rena klader, sa ska ocksa ordna nagot som ska fungera som en smutskorg. For oss ar en sa enkel sak en sjalvklarhet, men den typen av organisering finns inte har, men nar jag pratade med Caroline om mina planer sa marktes det att dem verkligen skulle ha anvandning for det.

Alla som laser, kommentera mer an garna! Blir sa otroligt glad nar jag laser alla kommentarer.

Nu maste jag sluta sa att jag kan forsoka lagga upp lite bilder, det kan ta allt mellan 5-30 min for att lagga upp en bild..



Det man inte ser mar man inte daligt av..

Ett uttryck som kan appliceras pa det mesta har.
Haromdagen sag jag en ratta, inte i huset, men pa "uteplatsen", klattrandes upp for husvaggen och in under taket. Sedan pa natten horde jag nagot prassla runt i rissackarna som star(inne i huset) precis utanfor min sovrumsdorr. Antagligen en ratta. Nar jag sen var extremt kissnodig och verkligen behovde ga, sa vagade jag sjalvklart inte..
Jag har overtalat Caroline att jag ska fa kopa rattsakra forvaringslador till ris och annan mat. Bara tanken pa att ata nagot en ratta varit dar med sina sjukdomar och gnagt pa ger mig rysningar.
Jag har ju sjalvklart fragat allt som finns att fraga om spindlar ormar och allt annat som kan vara laskigt. Enligt Caroline kommer dem stora och giftiga spindlarna aldrig in i huset, men det finns ju sjalvklart nagra riktigt stora(som ar giftiga) precis utanfor huset pa framsidan. Och stora var ordet, jag fick se en idag, det var ingen fagelspindel utan den sag riktigt kantig och genom-ond ut. Lite luddig med gula tecken pa undersidan. Caroline hade vantat med att doda den for att jag skulle fa se den, jag vet egentligen inte hur mycket jag uppskattade det..
Som jag namnt och ni kanske forstatt sa ar Tanzania ett otroligt fattigt land, och trots alla diskussioner jag och Caroline haft om Tanzania, Afrika, Sverige, Manniskorna och deras likheter och skillnader sa ar det otroligt svart att satta fingret pa vad den utbredda fattigdomen grundar i. Caroline sjalv har uttryckt att folket inte kampar, att de inte tar tag i sitt eget ode och sin framtid. Det verkar satmma, men jag skulle anda garna vilja forsoka nysta i varfor? Brist pa utbildning, ja helt klart. Okunskap, ja. Tidigare namnde jag att manga, nastan alla, har har i olika grad daliga tander. Det handlar inte ens om huruvida de har rad med tandlakar besok, det handlar endast om att dem inte borstat tanderna. Och det ar inte bara de fattiga pa landsbygden, det ar overallt, fattiga som battre stallda. Det ar nagot som for mig ar valdigt svart att forsta. Jag fragade om huruvida barnen borstade tanderna, jag fik svaret att dem skarvat med det for att dem bara at upp tandkramen och tuggade sonder tandborstarna. Jag forsoker satta mig in i Carolines sits och frosta besvaret, men det ar nastintill omojligt. Nagot som ar en sa enkel rutin kan spara dessa barn manga ar av allvarliga problem och smarta. Sa, iodag ska jag kopa tandborstar och tandkram till alla. For att pa nagot satt forsoka uppmuntra dem till att anvanda dem ordentligt sa ska alla fa sin egen tandborste med sitt egna namn pa. Nagot som jag hoppas gor att dem vardesatter sina tandborstar och anvander dem.
Tankte forsoka kasta in lite bilder nu nar jag har gott om tid. Alla bilder ar fran barnhemmet, da jag inte vagat anvanda min kamera nar vi ror oss utanfor. Framst for att kostnaden utav den ar mer an vad de flesta har tjanar pa ett ar.
Till nasta gang, mycket noje!
Naomi, tre ar

Habari za asubuhi!

Mork mork dag... Innan jag drar allting sa maste jag fa klaga lite. Min dator har totalt lagt av, forsta gangen jag anvande den hittills(idag) sa la den av totalt efter en halvtimme pa internet. Och nu nar jag satter pa den star den "Reboot and select proper Boot device or Insert Boot Media in selected Boot device and press a key" och det gar itne att gora ett skit!! Om nan ar nagorlunda bra pa datorer, sa snallasnalla HJALP!!

 

Sa, nu var det avklarat..

Kom pa att jag knappt berattat nagot om stallet i sig. Caroline ar en 56 ar gammal Tanzaniansk kvinna, for tre ar sedan startade hon Econef Orphanage, vilket ar var jag nu bor. Pa barnhemmet bor det sammanlagt 11 barn som ar mellan 3 och 11 ar gamla. Ett av barnen har HIV, det ar en flicka pa sju ar som heter Frida. For de andra barnens och Fridas egen sakerhet sa forsoker Caroline omplacera Frida. Inget av barnen ar karnfriska, men ingen ar markbart jattesjuk heller. Jag har fatt hora om varje barns historia fran Caroline, hur lange de varit har, hur hon hittade dem osv. Alla barnen ar verkligen harliga, sa mycket som dem uppskattar en stunds uppmarksamhet eller att man leker eller bara pratar med dem, det ar guld vart. Och nar dem ar riktigt glada sa sjunger och dansar dem!
Men sjalvklart ar alla barnen olika, vissa tar det langre tid att fa kontakt med coh man marker hur svart dem har att lita pa en. Men forhoppningsvis kommer jag att lyckas knyta an till dem alla, pa ett eller annat satt.
Jag bor hemma hos Caroline, det ar hennes hem som fungerar som barnhem, och det ligger mitt ute pa landsbygden. For att komma till dala-dala(sma proppfulla bussar) som gar in till Arusha, sa far man ga i 20-30 min pa nagot som verkligen inte borde kallas vag.

Frukt och gronsaker finns det otroligt gott om, och det ar verkligen billigt. Just nu ar det avokado sasong, sa man kan kopa en hel pase med riktigt stora avokados for ca 100-500 shilling. (1000 shilling ar ca 5 kr)

Aven om alla har varit mer an trevliga och valkomnande mot mig, sa ar det fortfarande otroligt fattigt. Det gar inte att forestalla sig. Bar det faktum att de flesta man ser har otroligt daliga tander sager valdigt mycket, unga som gamla. Det visar pa bade brist pa pengar kunskap. Det far en helt klart att vardera vad man har hemma.
Nu ska jag vandra tillbaka till Econef


Onsdag

Mambo!
Efter en flygresa som kandes som en hel livstid sa landade jag tillslut pa kilimanjaros flygplats.
Det absolut forsta jag gor ar att ga ifran ett av mina handbagage(den lilla rullvaskan), fantastiskt forvirrad. Upptackte det som tur var efter ca en halvtimme i kon till visa ansokan, och ja, den stod kvar dar jag lamnade den.
Tjanstemannen var helt otroligt langsamma och det tog over en timme innan jag kunde komma ut i vanthallen o hamta mina jattebaggage.
Jag mottes av Caroline i vanthallen och sedan akte vi direkt hem till henne. Dar fick jag en andra middag o traffade barnen som hastigast.
Igar, tisdag, vilade vi enligt Caroline. Frukost och lite lek med barnen, sen gick vi runt i omradet och jag fick se var hon odlar och hon visade aven var jag kan hitta bank samt internet.
Vagen till huset ar en "dirtroad" i allra hogsta grad. Stora stenar och hal overallt och da en bil eller lastbil kor forbi sa maste man tacka for ansiktet for att det dammar sa mycket.
Jag fick se apor som tydligen lever i mangfald i ett skogsparti nara huset. Pavag tillbaka sa fragade jag om vilka sorters ormar man oftast sag och hon raknade da upp olika Mambor, bla den svarta mamban. Kul!
Men hon forsakrade mig om att dem inte kom in i huset.
Barnen ar det sotaste man kan tanka sig, nar vi kommit hem sa blaste vi upp en fotboll och en volleyboll, samt ballonger och sapbubblor. Nar jag tog fram min kamera sa blev jag omringad av alla som nastintill brottade ner mig for att fa vara med pa bild och fa titta pa kameran.
Under eftermiddagen satt vi och forsokte lara mig lite swahili, Caroline gick igenom en bok om swahili som jag har med mig och forklarade hur och nar man anvander vilka uttryck. Caroline forsoker varva engelska och swahili ratt mycket och forklarar garna vad som sags da vi traffar vanner till henne. Det ar mycket att ta in sahar i borjan, men vi bada tror att jag kommer kunna prata lite och forsta en del efter nagra veckor.
Maten har ar otroligt god, Caroline och hennes hjalpreda ar verkligen duktiga pa att laga mat. Igar gjorde Caroline juice pa passionsfrukt, avokade, morotter och vitlok. Ja, jag vet hur dte later men det var ritkigt gott. Till middag hade Caroline tillagat omogna bananer(det ar tydligen en traditionell ratt, man ater dem istallet for ris) med en gryta pa kyckling grona bonor och massa goda kryddor, och  en spenat och lokblandning.
An sa lange sa har det varit relativt varmt, dar vi bor ar vadret lite kyligare pga bergen runtomkring och det blir valdigt fort kallt nar solen gatt ner.
Idag har jag och Caroline tagit en av dem sma bussarna(typ en van) in till Arusha.
Just nu ar hon pa en workshop om forebyggande mediciner och vaccinationer mot HIV, sa jag driver runt sjalv ett tag.
Har haft problem med min telefon, jag hade en lucka da jag hade mottagning igar och fick en hel dros med sms, men sen dess har jag inte haft nagon tjanst alls.
Sa mor och far, ledsen att jag inte hort av mig. Jag har skickat ett sms fran Carolines telefon som jag hoppas kommit fram.
Det ar ratt underligt, idag ar bara min andra dag, men anda sa kanner jag mig verkligen hemma har. Caroline ar otroligt vanlig och valkomnande. Som hon sagt till mig ett antal ganger "be free" och det ar precis vad jag kanner att jag kan vara. Hon ar en otroligt vanlig och god manniska, och man marker tydligt hur mycket manniskor runtomkring respekterar henne. Jag ar fullt overtygad om att jag kommer att trivas mycket bra har!
Till nasta gang, karibu!
Forsoker att uppdatera igen sa snart som majligt och aven kasta in lite bilder.

RSS 2.0