Your days are numbered..
En liten mening som Kevin sa till mig igar..
Med risk for att lata tjatig sa maste jag an en gang papeka att tiden har har gatt sa otroligt fort. Men aven om det gatt fort sa har dessa fyra manader rymt otorligt mycket. Den totala forandringen av min egen person som jag forvantade mig skulle dyka upp plotsligt en dag, har nog inte infunnit sig sa hastigt som jag trodde. Men anda har jag lart mig valdigt mycket om inte bara livet har och de skillnader och likheter man kan finna i de Tanzanianska folket, men aven en hel del om mig sjalv och vad jag ar kapabel till.
An ar jag inte vuxen, men den har tiden har iallfall tagit mig en god bit pavag..
I forra veckan var vi och badade och lekte med barnen igen, vilket vi nkunde gora tack vare gammelfaster Ingma och Hakan som tyckte att barnen skulle fa ha en sista skojdag innan jag aker hem. Denna gang var det som att dem alla varit fiskar i ett tidigare liv. Vilket var en stor skillnad fran forra gangen som mest var fylld med skrik grat och radda ansikten. Till och med de sma barnen traskade glatt runt i den grunda poolen.
I forra veckan var vi och bsokte en privatskola som ligger fem minuter fran barnhemmet, dar skaffade vi information om kostnader och hur de bedriver sin undervisning. Forhoppningsvis kommer vi att kunna skriva in de sju aldsta barnen dar i januari. De ar redan inskrivna i en statlig skola i narheten, men efter ett andra besok dar sa far jag kanslan av att miljon dar ar med till skada an till nytta. En klass kan besta av sa mycket som 150 elever och leds av en larare som varken racker till eller ar vidare engagerad i sitt arbete. Den privatskola vi har besokt har mindre klasser och ar dessutom en english medium school, vilket innebar att det ar mer engelska i undervisningen an de statliga skolorna.
Det jag passat pa att gora nu pa slutetappen ar att inskaffa tva brandslackare at Econef. Idag ar jag ocksa pavag att inskaffa farg for att kunna mala om barnens rum. En sista tanke jag har ar ocksa att inskaffa en frys for forvaring av kott at barnen. Som jag namnt tidigare sa ar det essentiellt att barnen borjan ata mer naringsrik mat, framforallt kott och gronsaker. Detta har vi forbattrat medan jag varit har, men for att vara forsokrad om att de alltid har mojlighet att forse barnen med den naring de behover sa tankte jag att en frys och inkop av get och ko kott innan jag aker hem ar en betryggande tanke. Det ar ocksa bra att redan nu broja separera Carolines mat och Barnens mat framst for att slippa kompromisser.
I forrgar akte Fernanda hem, sa jag tillbringar mina sista dagar har med endast barnen, Caroline, Kevin och aven Carolines dotter Nora som kommit hem over jullovet. Det kanns bra att avsluta min tid har som jag paborjade den.
Ska forsoka kasta upp nagra sista bilder i dagarna som kommer!
Med risk for att lata tjatig sa maste jag an en gang papeka att tiden har har gatt sa otroligt fort. Men aven om det gatt fort sa har dessa fyra manader rymt otorligt mycket. Den totala forandringen av min egen person som jag forvantade mig skulle dyka upp plotsligt en dag, har nog inte infunnit sig sa hastigt som jag trodde. Men anda har jag lart mig valdigt mycket om inte bara livet har och de skillnader och likheter man kan finna i de Tanzanianska folket, men aven en hel del om mig sjalv och vad jag ar kapabel till.
An ar jag inte vuxen, men den har tiden har iallfall tagit mig en god bit pavag..
I forra veckan var vi och badade och lekte med barnen igen, vilket vi nkunde gora tack vare gammelfaster Ingma och Hakan som tyckte att barnen skulle fa ha en sista skojdag innan jag aker hem. Denna gang var det som att dem alla varit fiskar i ett tidigare liv. Vilket var en stor skillnad fran forra gangen som mest var fylld med skrik grat och radda ansikten. Till och med de sma barnen traskade glatt runt i den grunda poolen.
I forra veckan var vi och bsokte en privatskola som ligger fem minuter fran barnhemmet, dar skaffade vi information om kostnader och hur de bedriver sin undervisning. Forhoppningsvis kommer vi att kunna skriva in de sju aldsta barnen dar i januari. De ar redan inskrivna i en statlig skola i narheten, men efter ett andra besok dar sa far jag kanslan av att miljon dar ar med till skada an till nytta. En klass kan besta av sa mycket som 150 elever och leds av en larare som varken racker till eller ar vidare engagerad i sitt arbete. Den privatskola vi har besokt har mindre klasser och ar dessutom en english medium school, vilket innebar att det ar mer engelska i undervisningen an de statliga skolorna.
Det jag passat pa att gora nu pa slutetappen ar att inskaffa tva brandslackare at Econef. Idag ar jag ocksa pavag att inskaffa farg for att kunna mala om barnens rum. En sista tanke jag har ar ocksa att inskaffa en frys for forvaring av kott at barnen. Som jag namnt tidigare sa ar det essentiellt att barnen borjan ata mer naringsrik mat, framforallt kott och gronsaker. Detta har vi forbattrat medan jag varit har, men for att vara forsokrad om att de alltid har mojlighet att forse barnen med den naring de behover sa tankte jag att en frys och inkop av get och ko kott innan jag aker hem ar en betryggande tanke. Det ar ocksa bra att redan nu broja separera Carolines mat och Barnens mat framst for att slippa kompromisser.
I forrgar akte Fernanda hem, sa jag tillbringar mina sista dagar har med endast barnen, Caroline, Kevin och aven Carolines dotter Nora som kommit hem over jullovet. Det kanns bra att avsluta min tid har som jag paborjade den.
Ska forsoka kasta upp nagra sista bilder i dagarna som kommer!
Kommentarer
Postat av: katrin hannar
Du tänker så rätt, ser att du inte är oumbärlig, får inte vara oumbärlig. Tänker;-Hur kan jag hjälpa till att skapa förutsättningar för att Econef ska få egna stadiga ben att stå på.
Givet kommer det alltid att finnas ett behov av hjälp och stöttning från olika typer av volontärer. Sådana som är på plats, andra som bidrar ekonomiskt och vissa som stöttar organisatoriskt och strategiskt. Jag förstår att du efter dina fyra månader kanske känner att det vilar ett stort och tungt ansvar på dina, inte riktigt vuxna axlar. Men låt inte det hindra dig från att fortsätta i stor eller liten skala, alla insatser är värdefulla.
Kramar, Din stolta mamma
Trackback
