Semester
Sa ar inte fallet nu, mycket sol och mycket bad, men ingen familj..
Och det ar inte bara familjen som ar fast hemma i kylan som saknas mig, utan har forstatt nu att efter att ha tillbringat 24/7 med alla mina barn sa ar det inte bara tyst utan aven ratt tomt utan dem..
Men klaga gor jag inte, for jag njuter verkligen och laddar batterierna!
I onsdags hade jag en nio och en halv timme lang bussfard framfor mig, fran Leganga till Dar es Salaam. Och aven om det tog lang tid sa betyder inte det att bussen korde langsamt, eller ens lagligt.. Det gick med andra ord for fort och det var valdigt, valdigt vamt. Val framme i Dar es Salaam tog jag in pa ett motell for en natt, dar jag njot av en riktig dusch och en mycket mjuk sang.
Kl 5 var jag uppe nasta morgon och innan jag tog farjan till Zanzibar sa sag jag soluppgangen over hamnen, ratt sa magiskt.
Val framme pa hotellet pa Zanzibar upptackte jag att inte bara agaren var svensk utan aven de flesta av gasterna ocksa. Hotellet ar otroligt bra, god mat, fina rum stor sang och en underbar pool.
Hittills har jag helt arligt inte gjort nagot annat an att sloa i en solstol.. Men i dagarna som kommer ska jag aka ut pa en delfintur, snorkla och aven forhoppningsvis aka pa en kryddtur.
Den 10e aker jag fran sodra delen av on for att bo en natt i Stonetown, dar har jag fatt tips om att jag maste se lamningar efter slavhandeln som utspelades har, jag ska aven tydligen titta pa dorrar..
Dagen efter tar jag den tidigaste farjan till Dar i hopp om att hinna i tid till den sista bussen fran Dar till Arusha som avgar kl 10 och dar var semestern slut!
Mitt storsta gladjeamne idag var nar jag pratade med syster min, och aven nar Faraja ringde mig fran Fernandas telefon. Nyheterna fran Econef lod att barnen saknar mig, och rattan som storde var nattsomn och som vi trodde var dod hade avancerat in i var byra och gjort avtrade over Fernandas klader.. Sa det ar dags for rattgift..
Tiden rinner ivag fran mig och mycket snart ar jag hemma i kylan igen, kanner mig bade lattad och sorgsen over att aka hem snart. Lattad over att ha allt det man saknar har, men sorgsen over att behova lamna alla mina underbara barn.. Men som jag har lovat mig sjalv och aven Caroline sa drojer det inte lange forran jag atervander till Tanzania!
Hmmm vad var det katten åt upp då?
Mamma
Hej!
Jag är också lärare och undrar om du har tips på hur man kan göra för att kunna göra det du gjort i Tanzania?
Marlene
Hej Marlene
Jag går händelserna i förväg och svarar dig innan Frida. Jag skulle bara vilja säga att har du funderingar på att resa ut och bidra som volontär och är intresserad av Afrika så är det lilla centret för övergivna barn, Carline Nicholas ECONEF, en halvtimmes väg från Arusha ett alternativ. Jag var och hälsade på Frida och bodde tillsammans med henne, Caroline, ytterligare en volontär och Mama Gooddie(extrammama till barnen), anställd och även hon inneboende.
På det lilla centret som är Carolines utbyggda hem har de övergivna barnet fått "ett nytt hem" där önskan från Carolines sida är att de ska få en chans till i livet, mat, husrum, bättre hälsa, "familj" och undervisning.
När man kommer till Caroline deltar man som volontär i framförallt undervisningen, engelska, matematik, rörelse mm. En undervisning som Frida tillsammans med Fernanda en Mexikansk flicka, även hon volontär påbörjat i en blygsam, amatörmässig men "på riktig" anda. När jag kom och hälsade på Frida och alla på centret deltog jag som "extraresurs". Det var underbart att se dessa små barns lust att lära samtidigt som man tänker mycket, jag gjorde det, men framförallt Frida och Fernanda tänkte på hur man ska kunna skapa förutsättningar för att de här barnen ska få fortsätta och lära sig och växa i tron att de faktiskt har en möjlighet att göra något som kan betyda något för dom själva och för Afrika.
När man inte undervisar lever man afrikanskt, äter och lever nära Caroline, som för övrigt är en anmärkningsvärt stark, intressant afrikansk kvinna.
Jag gjorde ingen volontärinsats men tillbringade mina nio dagar tillsammans med barnen, Caroline och de övriga på centret. Det var nio dagar som gav mig mer än alla de resor jag någonsin gjort. Jag fick en känsla för vad Afrika är, genom att jag gavs möjligheten att leva tillsammans med Caroline, i hennes hem. Jag kände att allt man kan tänkas göra faktiskt har en betydelse, allt gör nytta. Så är du intresserad och vill komma i kontakt med Frida eller mig för att få en "vägbeskrivning" till ECONEF i Tanzania kan du maila mig, [email protected].
Frida!
Som vanligt lite tårögd efter att ha läst din blogg kan jag konstatera att jag, liksom du, kommer att sakna din familj i Tanzania när du lämnar den inom kort. Dina otroligt välskrivna och personliga rapporter har varit som små lyckopiller för mig (och många andra). Även om ditt äventyr snart är över för den här gången kommer du alltid att bära det med dig. Det ger perspektiv på livet och tillvaron.
Kram från Gustaf + hela familjen
Imponerande!
