Kidogo, kidogo
Antligen helg, innebar inte riktigt samma som hemma. Ledigheten stammer, sysselsattningarna stammer inte.
Efter det tva forsta veckorna av intensiv undervisning ar det ratt skont att inte behova lagga ner storre delen av kvallen, dagen pa att skriva uppgifter till alla barnen infor margondagens lektion. Idag firar jag min lordag med ett besok i "storstan", Arusha, for att anhandla div mediciner for barnen, besoka internet och forhoppningsvis fa mig en ol och lite bbq.
Mycket hander har hela tiden, under den gangna veckan talade jag med sjukskoterskan som ska hjalpa oss med barnen och vi kunde komma overens om den lagre betalning for henne per manad. Kanns otroligt bra att veta att den delen kommer att losa sig, och att hon inte skulle gora arbetet for pengarna utan snarare for barnens skull.
Lattnad.
Vill bara namna att jag tanker mycket pa min familj mest hela tiden, bla pa min kare far. Jag har berattat for Caroline om hans oformaga att ata gronsaker och kommit till slutsatsen att han skulle ha det mycket svart med maten har. Da lunchen bestar av maharague(bonor), ugali och avokado. Och pappa, jag hittade en liten notis om Zlatan i en Tanzaniansk tidning(se bilden), da blev mitt hjarta mycket varmt da du precis berattat i ditt mail om att han gatt till Milan.
Rubriken, Kidogo kidogo betyder "lite lite", och det beskriver ratt val vad jag gor har. Inget gar fort i Tanzania sa darfor sker allt jag gor har en liten,liten bit i taget. Men jag kan med otrolig stolthet beratta att vi kommer att borja vattenprojektet mycket snart, forhoppningsvis innan manadsskiftet. Vet inte om jag namnt det tidigare men jag har ocksa en tanke om att lagga cement pa lekplatsen. Just nu bestar den av damm,damm och ater damm. Allt har ar dammigt, vilket skapar stora problem med tvatt. Men ocksa ar det faktum att vissa av barnen gillar att leka kockar och ata saker det hittar pa marken och sedan "tillagar" i en grop ett stort problem da de aterkommande far olika sorters mask, div parasiter och loppor. Sa i anslutning till vattenprojektet vill jag se till att det problemet blir lost.
Pa bilderna nedan kan ni se i fallande ordning, 1.Caroline och jag framfor gungorna. 2.En notis fran en Tanzaniansk tidning om Zlatan. 3.Jag, Nemosa och Caroline. 4. Avokados, en Tanzaniastorlek och en i den storlek vi ar vana att se. Den stora ar den som smakar bast. 5.Jag och dem aldre barnen i klassrummet. 6. En idel leende Nemosa med min sjal. 7.Nemosa full fart med en raknebok. 8. Nixon 9. Jackson. 10. Ett av lanebarnen Leti, ser ut som en docka.
Det ar inte manga 19aringar som har 11 barn, har kommer en liten omage till dem!
Mama Caroline och Caroline
Nixon med den populara leksaken, ett gammalt cykelhjul.
Det nya mellanmalet jag har infort, en speciell valling av majs,vete,jordnotter,sojabonor,ris och mjolk tillsammans med agg, avokado eller macka. Jackson och Jacklin
Tandborstning en tidig morgon i Tanzania
Rajabu, Alltid smutsig, Mustapha
Frida
Selina och Naomi, lite trotta efter en hel dag med lek.
Nemosa,Faraja,Rajabu och Jacklin, laser "My first picture dictionary"
Huset
Selina, och alla de andra, gillar ballonger!
Jacklin och hennes farmor
Niara
Lektion med dem sma i det provisoriska klassrummet bredvid kycklinghuset
Faraja i full fart pa gungan
En vanlig onsdag i Tanzania
Nu var jag tillbaka igen!
Vet som vanligt inte riktigt i vilken ande jag ska borja..
Torsdag den 2a september anlande en tjej fran Mexiko som ska vara hos Caroline i tre manader. Tillsammans sa startade vi var undervisning i mandags, med alla barnen samt fyra lanebarn fran samhallet. Undervisningen kommer att paga i fyra manader, alltsa resten av tiden jag ar har. Vi haller tva lektioner per grupp per dag a 20 min for de sma och 1 h for de aldre. Vi har aven 1 h 30 min homework med de aldre och en timmes sport varje dag. Lararna ar jag, Fernanda samt en larare i swahili som arbetar for Caroline. Schemat ser ut sa att vi haller tva lektioner samtidigt, exempelvis sa borjar Fernanda och jag med engelska med de aldre barnen i klassrummet och Eunice, lararen i swahili, har swahili i vart provisoriska utomhusklassrum med de yngre. Har upptackt att jag verkligen har underskattat lararyrket, speciellt med den sprakbarriar vi har har. Vissa av barnen ar mycket duktiga, och for vissa gar det mycket langsamt, de sma haller fortfarande pa att lara sig att sitta still, men alla barnen forsoker verkligen och ar mycket ivriga att lara sig.
Vi har delat upp bada grupperna i tva mindre grupoper. GFernanda ansvarar for en och jag for en. Da de flesta barnens engelska niva ar otroligt lag sa har vi inte nagra traditionella lektioner av typen lararen star vi tavlan och skriver och pratar, utan vi sitter ner med var ansvarsgrupp for att pa basta satt se till att de inte bara skriver utan aven forstar vad det ar dem gor. I min grupp for de aldre ingar Nemosa, Nixon, Rajabu, Frida och Faraja. Frida och Faraja gar i en community school sa de har ett stort forsprang. Nixon ar den som har det svarast i min grupp. Han har valdiga problem med alfabetet och blandar ihop eller vet inte om de flesta bokstaver, han har aven stora problem med rakningen. Aven dar blandar han ihop det mesta, med en valdig forkarlek for sju och nio. Han vill helst saga att nio kommer efter varje given siffra, och nar det galler att skriva sa ar det bara sju som galler. Men han ar valdigt glad anda, ett litet "safi sana" och han skiner som en sol resten av lektionen, aven da om han bara skriver sjuor.
Hittills har jag blivit hogst medveten om att " there is no hurry in Tanzania", ett bra exempel pa det ar att skapet vi borjade med inte blev klart forran i mandags. Jag ar inte stolt over att saga att jag tillslut faktiskt inte byggde det sjalv. Jag stod for "designen" sa att saga, inhandling av allt material och malningen. Monteringen stod tva grannpojkar for, for 75 sek byggde dem ihop det pa en dag.
I sondags tog jag Caroline och Fernanda en dala dala ca tio min, vandrade sedan 30 min pa en "djungelvag" for att sedan anlanda till Carolines mammas hus. Dar stannade vi i nagra timmar och pratade med Mama Caroline och tva utav Carolines atta syskon. En utav dem har nagot slags mentalt handikapp, han heter Edvin och ar 54 ar gammal. Han bor med Mama Caroline da hans handikapp ar for allvarligt for att han ska kunna skota ett eget hushall. Det var iallafall otroligt haftigt att fa traffa dem, Mama Caroline, Caroline och ehnnes syster ar alla lika som bar. Samma kinder, leende och "fraknar" runt ogonen. Mama Caroline ar 86 ar gammal, men med pigga ogon och mycket skojfrisk. Hon livnar sig pa sina tre kor samt ex antal hons och kycklingar. Huset hon bor i nu ar detsamma som Caroline vaxte upp i, hade onskat att vi fick en tur inomhus, men icke. Tanzanias folk gillar att underhalla gaster, men helst utomhus.
Som jag namnt tidigare sa har vi ett problem med rattor, det verkar som att det pagar fri avel i innertaket da vi senaste veckan hort rattungar skrika 24/7. Man kan aven hora hur de vuxna rattorna springer kors och tvars i innertaket. Dock ar de flesta rattorna begransade till skjulet dar kycklingarna ar. Igar hade Caroline bett Faraja, Nixon och Rajabu att leta upp och ha ihjal rattungar som hon sett dar. Sa med stenar i hogsta hugg bankade dem ihjal minst fem stycken. Nar jag gick fram och fragade vad de gjorde och sag massakern sa grat jag floder.
Visst gillar jag inte rattor, men att se dem sma sota ungarna helt sonderbankade var for mycket. Likasa de forsta gangerna jag sag Caroline slakta kycklingar, har ar det inte nackning som galler, utan direkt halshuggning med en kniv.
Nu letar Caroline sig fordarvad efter en kattunge att satta upp i innertaket for att bli kvitt rattorna, katten hon har nu ar enligt henne for gammal.
Nu maste jag skynda mig tillbaka till homework time och sen P.E!
Vet som vanligt inte riktigt i vilken ande jag ska borja..
Torsdag den 2a september anlande en tjej fran Mexiko som ska vara hos Caroline i tre manader. Tillsammans sa startade vi var undervisning i mandags, med alla barnen samt fyra lanebarn fran samhallet. Undervisningen kommer att paga i fyra manader, alltsa resten av tiden jag ar har. Vi haller tva lektioner per grupp per dag a 20 min for de sma och 1 h for de aldre. Vi har aven 1 h 30 min homework med de aldre och en timmes sport varje dag. Lararna ar jag, Fernanda samt en larare i swahili som arbetar for Caroline. Schemat ser ut sa att vi haller tva lektioner samtidigt, exempelvis sa borjar Fernanda och jag med engelska med de aldre barnen i klassrummet och Eunice, lararen i swahili, har swahili i vart provisoriska utomhusklassrum med de yngre. Har upptackt att jag verkligen har underskattat lararyrket, speciellt med den sprakbarriar vi har har. Vissa av barnen ar mycket duktiga, och for vissa gar det mycket langsamt, de sma haller fortfarande pa att lara sig att sitta still, men alla barnen forsoker verkligen och ar mycket ivriga att lara sig.
Vi har delat upp bada grupperna i tva mindre grupoper. GFernanda ansvarar for en och jag for en. Da de flesta barnens engelska niva ar otroligt lag sa har vi inte nagra traditionella lektioner av typen lararen star vi tavlan och skriver och pratar, utan vi sitter ner med var ansvarsgrupp for att pa basta satt se till att de inte bara skriver utan aven forstar vad det ar dem gor. I min grupp for de aldre ingar Nemosa, Nixon, Rajabu, Frida och Faraja. Frida och Faraja gar i en community school sa de har ett stort forsprang. Nixon ar den som har det svarast i min grupp. Han har valdiga problem med alfabetet och blandar ihop eller vet inte om de flesta bokstaver, han har aven stora problem med rakningen. Aven dar blandar han ihop det mesta, med en valdig forkarlek for sju och nio. Han vill helst saga att nio kommer efter varje given siffra, och nar det galler att skriva sa ar det bara sju som galler. Men han ar valdigt glad anda, ett litet "safi sana" och han skiner som en sol resten av lektionen, aven da om han bara skriver sjuor.
Hittills har jag blivit hogst medveten om att " there is no hurry in Tanzania", ett bra exempel pa det ar att skapet vi borjade med inte blev klart forran i mandags. Jag ar inte stolt over att saga att jag tillslut faktiskt inte byggde det sjalv. Jag stod for "designen" sa att saga, inhandling av allt material och malningen. Monteringen stod tva grannpojkar for, for 75 sek byggde dem ihop det pa en dag.
I sondags tog jag Caroline och Fernanda en dala dala ca tio min, vandrade sedan 30 min pa en "djungelvag" for att sedan anlanda till Carolines mammas hus. Dar stannade vi i nagra timmar och pratade med Mama Caroline och tva utav Carolines atta syskon. En utav dem har nagot slags mentalt handikapp, han heter Edvin och ar 54 ar gammal. Han bor med Mama Caroline da hans handikapp ar for allvarligt for att han ska kunna skota ett eget hushall. Det var iallafall otroligt haftigt att fa traffa dem, Mama Caroline, Caroline och ehnnes syster ar alla lika som bar. Samma kinder, leende och "fraknar" runt ogonen. Mama Caroline ar 86 ar gammal, men med pigga ogon och mycket skojfrisk. Hon livnar sig pa sina tre kor samt ex antal hons och kycklingar. Huset hon bor i nu ar detsamma som Caroline vaxte upp i, hade onskat att vi fick en tur inomhus, men icke. Tanzanias folk gillar att underhalla gaster, men helst utomhus.
Som jag namnt tidigare sa har vi ett problem med rattor, det verkar som att det pagar fri avel i innertaket da vi senaste veckan hort rattungar skrika 24/7. Man kan aven hora hur de vuxna rattorna springer kors och tvars i innertaket. Dock ar de flesta rattorna begransade till skjulet dar kycklingarna ar. Igar hade Caroline bett Faraja, Nixon och Rajabu att leta upp och ha ihjal rattungar som hon sett dar. Sa med stenar i hogsta hugg bankade dem ihjal minst fem stycken. Nar jag gick fram och fragade vad de gjorde och sag massakern sa grat jag floder.
Visst gillar jag inte rattor, men att se dem sma sota ungarna helt sonderbankade var for mycket. Likasa de forsta gangerna jag sag Caroline slakta kycklingar, har ar det inte nackning som galler, utan direkt halshuggning med en kniv.
Nu letar Caroline sig fordarvad efter en kattunge att satta upp i innertaket for att bli kvitt rattorna, katten hon har nu ar enligt henne for gammal.
Nu maste jag skynda mig tillbaka till homework time och sen P.E!
